Förlåt mig för dessa höga hästar nu, men:
Det stör mig något så väldeliga när jag noterar att exakt samma föräldrar som har sina tvååringar på förskolan till 17.30 fem dagar i veckan, är samma föräldrar som bygger pool med flådigt pooldäck. Eller när barn går varenda dag vid jul och nyår och sommarlov som förskolan inte är stängd, samtidigt som familjen har fina bilar och ett hus som är mer en (nybyggd) herrgård än en villa.
Jag är förskolans största försvarare, det är inte det. Och måste man ha barnen där för att man måste jobba för att få allt att gå runt så är det ju självklart att man ska ha det. Men när man sätter en ettåring på långa dagar á tio timmar för att ha råd med sitt nybyggda trevåningshus, då tycker jag ärligt talat inte att det känns så schysst.
Så att eh. Nu tänker jag starta en blogg om att plocka lingon som mitt primära sätt att få föda.
18 kommentarer:
Helt enig.
Håller också med helt och hållet. Prioritering någon? Ungefär som när folk får barn som får skrika sig till sömns "för att de ska lära sig att somna själva". Räknar de verkligen med att livet ska vara exakt som innan? Och varför väljer man då att skaffa barn?
Ja det är fan beklämmande.
Fast pengarna kanske finns ändå även utan de långa jobbtimmarna? Det kanske är så att jobbet inte skulle funka med deltid? Det kanske inte finns något alternativ till lång pendling?
Och varför är det sämre för dessa barn med många och långa dagar än för barnet vars ensamstående förälder inte skulle ha råd med mat och hyra om hen inte hade barnet på förskola så många timmar?
Är det värre med mycket förskola om man har ekonomiska förutsättningar att välja bort det än om man inte har det?
JsN - jag tycker inte att det är bra för något barn med dagar på 10 timmar, men om det är på grund av ett val från föräldrarnas sida är det självklart värre än om det är en nödvändighet.
För barnet som är på förskolan kanske det upplevs som samma ( i alla fall när de är så små och inte kan se samband), men det gör inte att det ÄR samma. Allt det du nämner är ju val.
Men antingen är det fel och dåligt med långa förskoledagar! Eller också är det inte det!
Ur barnets perspektiv spelar orsaken ingen roll. Kanske tom så att om det är valt så är det mindre dåligt samvete involverat och därför "bättre" för barnet?
Och jag tycker att det ÄR fel och dåligt med långa förskoledagar för småbarn. Var har jag sagt annorlunda? Men ibland har man inget val och ibland har man ett val och det är det valet jag kritiserar.
Mja, fast vad vet man om det, egentligen?
Har man ett krävande arbete (säg tex chef) så funkar det knappast att jobba deltid. Visst, det är ett slags karriärval man gör, och jag tvivlar inte på att även dessa föräldrar har ångest då och då.
Men vad det har med pengarna att göra förstår jag inte. Har man nu valt en karriär som innebär långa dagar så är det väl toppen att åtminstone få bra betalt för det.
Sen det här med moraliserande över långa dagar för (andras) småbarn... Hm. Känns lite Familjeliv igen, no?
Tjockalocka - och då är det ett val och jag tycker inte att något VAL är okej om det innebär 10 timmar för en ettåring. Jag tycker bara inte det. Får man inte ha en karriär om man har små barn? Jo, men kanske inte båda två föräldrarna precis just de första åren då. Eller så kan man hitta alternativa lösningar.
Jag tycker att det är exakt samma sak som att påstå att man inte har råd att dela på föräldraledigheten när man sitter där med hus och bilar och utlandsresor. Klart man har råd, man vill inte. Klart man kan ha barnen kortare dagar, man vill inte. Och man behöver inte vilja det, men jag behöver heller inte tycka att det är ett bra val att göra.
Jag har inga problem med att go all familjelivsmorsa, jag gör det gärna om det gäller skrikmetoder för småbarn, felvända bilbarnsstolar, dålig uppfostran och liknande.
Problemet är bara, att som i alla FL-diskussioner, så skuldbeläggs enbart mammor. Från mamma till mamma s a s.
Papporna är ALLTID frånvarande i den här typen av diskussioner. Både fysiskt och mentalt. Finns inte på kartan.
Sen vet jag inte om jag tror att det verkligen är ett stort fenomen. Vi bor ju definitivt i ett ganska "karriäristiskt" område i innerstan Sthlm, och trots det så ser jag väldigt få barn som har så långa dagar som du skriver. Typ inga. Folk kommer snällt och hämtar 15.30 när det är APT etc. Många har däremot hämthjälp (släkt eller köpt).
Så är det verkligen ett problem?
Men visst, du får gärna tycka såhär, jag kan bara tycka att det är ett problematiskt moraliserande. Särskilt som du blandar in familjernas ekonomi.
Jag håller med dig Ellen. Och jag jobbar i förskola och har så gjort i en herrans massa år och ja, förskola är toppen på alla sätt och vis - pedagogik, omvårdnad, social samvaro mm i oändlighet. Men också, större och större barngrupper och längre och längre dagar för yngre och yngre barn. Har man möjlighet att låta yttepyttiga ungar gå kortare dagar men väljer att låta bli - det gör ont i hela mig.
Jaaa,det är ju helt klart att om man ska generalisera så är det familjerna med högsta inkomsterna som har barnen längst dagar i förskolan. Det är i dessa familjer det är rätt vanligt att föräldrar lämnar barnen på förskolan och åker och tränar, shoppar eller äter lunch med väninnor. Och tror att det är okey. Det är de familjerna som måste utnyttja varje minut av den allmänna förskolan när man är hemma med barn II,som vill kompenseras med en ny dag, om deras 15-timmars barn får stanna hemma av någon anledning, det är de barnen som är på förskolan dagen före julafton medan föräldrarna är lediga och är hemma och julpysslar. Lite hårddraget, men så är det. Jag har många gånger tänkt att varför inte skaffa nya, designade kuddar till soffan istället för ett barn till.
Ja, eller att försvara det med att "barnet VILL gå till förskolan" eller "Jag kan inte ge den stimulansen till mitt barn". Klart de har kul och vill gå till förskolan och att de blir stimulerade där men de behöver knappast gå 50 timmar i veckan för att få den stimulansen...
Jag håller med dig Ellen, jag förstår inte hur man kan välja (när man har möjlighet) på det sättet.
Tjockalocka - nej, papporna är i hög grad närvarande. Jag har hela tiden skrivit om FÖRÄLDRAR, inte mammor.
Att ekonomin berörs är för att det visar att det faktiskt handlar om val, inte ett måste.
Ellen - ja, du har det, men förs den här diskussionen någon gång bland män? Never. Jag lovar dig.
Även här i ditt kommentarsfält är det ju enbart mödrar, no?
För generellt sett, att välja jobbet framför barnen är de facto ett traditionellt ganska mansdominerat perspektiv. Att få småbarnspappor att jobba mindre, där finns en allmän utmaning!
Jag blir lite allergisk mot den här typen av sk "samband". Folk som bygger stora flådiga hus och har pengar låter sina barn vara skitlänge på dagis.
Dels tror jag inte på det, dels tycker jag att det blir problematiskt att moralisera över det.
Långa dagar på dagis - ja, men då är det det vi diskuterar. För jag tror som JsN att just det "problemet" kan vara betydligt större i grupper som inte har pengar, hence, man måste jobba heltid och långa dagar för att få allt att gå ihop.
Att somliga familjer skulle välja att jobba mycket för att bygga ut huset och strunta i barnen... Never heard of. Men om så är fallet så kanske barnen har det bättre på dagis iallafall än hemma hos sina oengagerade taskmörtar till föräldrar?
Och så dessa FL-kommentarer som följer i såna här trådar som lök på laxen: Dessa OTÄCKA föräldrar som går och handlar INNAN dom hämtar på dagis...
Seriöst Ellen, är det den typen av diskussion du vill ha här?
Jag gillar ju dig ju.
Tjockalocka - jag kan garantera dig att min man tycker precis samma och att jag har fört samtal om saken med såväl kvinnor som män. Min man har däremot ingen blogg.
Vilka som läser, svarar och skriver här kan jag inte styra över. Ej heller vad de skriver.
Det enda jag säger är att jag tycker att det är fel att ha barnen på förskolan lååånga dagar, alla dagar, när de är riktigt små när det är ett VAL. Inget annat.
Jag älskar förskolan och tycker att den allmänna förskolan från tre år borde vara obligatorisk. Jag ser verkligen inte hur det på något sätt är en motsats till att tycka att föräldrar som PRIORITERAR materiella saker över kortare dagar för sina pyttebarn gör fel val.
Jag började inte inlägget genom att skriva om långa dagar på förskolan, det har aldrig varit det jag kritiserat. Utan just valet att göra detta från människor som kan välja annorlunda. Sedan att du inte upplever att det är ett problem, eller inte TROR att det är så, det är en annan sak. Jag vet ju hur det ser ut på de förskolor jag har haft mina barn och det är inget jag hittar på.
Du kan gilla mig även om jag tycker att man bör undvika superlånga dagar för småbarn om man kan.
Och nota bene att jag inte pratar om att hetsa hem från jobbet för att hämta en fyraåring klockan tre, eller att knyta knut på sig själv för att de inte ska behöva gå på fritids trots att de har kul där. Jag vet att det finns en sån debatt också och där är jag på din sida. Det jag pratar om är enbart och endast långa och många dagar för riktigt små barn.
Och jag hade ju blandat in ekonomin i "omöjligheten" att vara föräldraledig också, hade det irriterat dig lika mycket det?
Det jag menar är faktumet att debatten nästan alltid bara förs bland kvinnor, vilket jag tycker är synd eftersom man skjuter över målet, det verkliga problemet. Som tex att småbarnpappor generellt jobbar för mycket. Istället skuldbeläggs mammorna för det också. Jag tror du vet vad jag menar här.
Menäh alltså, jag gillar inte heller långa dagar för små barn, det är inte det. Jag tycker bara det ofta kan bli geggigt när man drar slutsatser av samband man inte känner till i detalj. Typ huruvida någon verkligen väljer att jobba långa dagar, tjäna mer pengar, bygga ut huset, på bekostnad av mer tid mer barnen.
(Kanske beror mitt perspektiv på att här (i krokarna) bor folk med stålars som isåfall anlitar barnflicka. Så långa dagar på dagis blir det iallafall inte.)
Och nej, du vet att min inställning till delad föräldraledighet är precis samma som din. Men där använder folk ju argumentet ”vi har inte råd att dela på föräldraledigheten” vilket oftast är bullshit. Det kan man också argumentera mot. Det känns svårare att leda i bevis att nån har sitt barn länge på dagis för att kunna bygga ut villan. Säger dom det rakt ut alltså?
Som sagt, jag tror vi är ganska överens, jag tycker bara det kan bli lite väl skuldbeläggandetjafsigt när man kommer in i diskussionen ”valet tid med barn vs karriär/pengar”.
Håller med!
Eller när de med finast bil är de som har snorigast barn på dagis.
Skicka en kommentar