Ljuva jul!

Jag drömde att vi firade jul i min mormors hus (hon har inget hus) och att vi alla var där nere (detta fiktiva hus låg tydligen i skåne) en hel vecka innan julafton. Vi bakade lussekatter, kokade knäck och en kväll gick jag och lade mig i soffan i en enorm sal som var julpyntad från golv till tak. Där låg jag och kurade under ett täcke och åt knäck och såg på en gammal svartvit julfilm samtidigt som stora flingor föll utanför fönstret.

Idyllen people! Idyllen!

Det är bland det tråkigaste med att bo i ett platt sjuttiotalshus. Det finns liksom ingen finess eller vackert med själva huset. Vi har en kamin, men vi ser inte elden i den. Vi har visserligen vackra pardörrar, men fullt av tråkiga laminatgolv, raka hörn och huset i sig har ingen själ. Jag längtar lite efter att fira i ett äldre hus eller en liten stuga i fjällen för den delen.

Men i år blir det som vanligt firande hemma hos oss och jag ska göra mitt bästa, som vanligt, för att huset ska kännas juligt och vackert ändå. Snö eller ej. Vackra knarrande golv eller ej. Man får jobba med det man har helt enkelt och vissa av oss får jobba lite hårdare bara.

Det är frost överallt ute idag, så jag lyssnar på julmusik när jag jobbar. Ja, det är egentligen fusk. Men jag tänker att de sista åren har ibland julkänslan överskuggats av en vilja att hinna med allt, så det är bäst att passa på när jag får chansen att njuta och längta.

Det finns säkert någon djupt liggande psykologisk orsak till varför jag tokälskar julen så mycket. Det skiter väl jag i. Jag är nöjd så länge det blir jul en gång per år, vilket väl inte är hotat än på länge. Ja, om man inte tror sverigedemokraternas rant om att snart tar islamövervärldenmendetfårmanvälintesägaidethärlandet. Jag ska önska mig lite hjärnceller till dem av tomten.