Så hur går det med allt?

Nej, ingen bio och ingen badminton den här månaden, men jag har försökt crawla massor av gånger i sjön i stugan.

Naglarna? Växer, går av, växer ut, filas jämna, går av ändå, repeat until forever antar jag? Och ja, jag har nagelstärkare på och nagelfil i väskan och så vidare. De går ändå av hela tiden. Men jag biter inte på dem och jag blir bättre och bättre på att måla dem så det är ju en vinst.

Dock! Det där lite hånfulla "ååh bryt inte en nagel gumman" angående att tjejer inte kan hugga i, det ligger något i det? Självklart blir man mer försiktig gällande saker som kräver mycket av händerna om ens nagel kan gå av då? Märkte det själv när jag skulle lyfta ur säckar med jord ur bilen, att jag liksom blev försiktig och försökte skydda naglarna. Det är ju hämmande på ett sätt, och då har jag ändå superkorta naglar som inte ens når utanför fingret. De som har sån där nagelkonst (sorry, men det är så vidrigt fult och jag hoppas trenden dör ut snart) med fem centimeter vassa konstfärdigt lackade naglar... de har inte trädgård va?

Annars då? Tja, såret på benet är läkt... typ. Fult ärr och världens bula på skenbenet precis intill, men det behöver ju inte plåster längre. Det gör ont ibland när jag simmar men på det stora hela är det mest bara... fult.

Å andra sidan matchar det ju resten av mig. Hö hö.

Alltså det är ju inte såhär jag vill att min blogg ska vara? Korta uppdateringar om ingenting. Och jag har absolut tankar på vad jag vill skriva om och jag har tiden. Men det blir ändå inte av. Samma spaning har jag gjort hundra gånger om och samma spaning lär jag göra hundra gånger till eftersom jag aldrig förnyar mig, men ändå. Jag saknar att blogga aktivt. Ska fan försöka skärpa mig, sa jag övermodigt precis innan sommaren då jag tillbringar massor av tid i sommarstugan utan internet.

Om två veckor åker vi till Cypern. Innan dess ska jag ha bloggat fem gånger, lovar jag mig själv nu. Kämpa Ellen!