Ny årstid, who dis?

Okej, nej. Det är INTE höst än. Jag vet det, ni vet det, töntarna som börjar ha höstjacka på sig trots att det fortfarande är badväder vet det också - innerst inne.

Men det närmar sig ju. Och eftersom alla vet att hösten är det riktiga nya året så drar det liksom i "förändra mig"-tarmen rätt rejält. Som alltid.

Förutom.

Well, förutom jag vill helst inte att nåt ska förändras. Jag är nämligen livrädd för att nåt ska förändras till det värre. Long story short: jag har drabbats av trigeminusneuralgi (google it) som är extrem nervsmärta i ansiktet. Ska få göra en hjärnröntgen för att utesluta att det beror på hjärntumör eller MS, men den är tydligen några månader bort. Såatteh...

Jag hoppas som sagt att jag är samma vanliga gamla jag även framöver.

Trots detta så vill jag såklart ändå slå in mina icke-existerande skolböcker i icke-existerande omslagspapper, jag vill köpa skotskrutig kjol och ha tjocka strumpbyxor. Ja men ni vet, your classic fetishisering av att plugga på brittisk skola.

Detta ska jag inte göra. Två saker som jag däremot SKA göra:

1) Börja köra trav! Jag har anmält mig till en nybörjarkurs till travskola, samma travskola som Majken går på sen en termin tillbaka. Det ska bli superspännande att testa på. Jag är ju oerhört sugen på att skaffa en häst, och eftersom jag blivit förtjust i kallblod och varmblod (travartypen) så känns det som att det vore smidigt att faktiskt kunna köra. Om jag nu nån gång skaffar mig en häst då.

2) Börja yoga! Igår så testade jag en yoga för mina restless legs. Funkade det? Nä. Fick ändå ta sömnmedicin för att klara av att somna (don't get me started angående mina sömnproblem på sista tiden), men när jag höll på och stretchade fram och tillbaka så kände jag två saker. Dels hur oerhört stel jag är?! Alltså jag har alltid varit en rätt smidig person, nu så knakar det - KNAKAR HÖGLJUTT - så fort jag typ lyfter armarna över huvudet? Wtf? Och så dels hur oerhört skönt och rogivande det faktiskt är att sitta där och stretcha ut lite lätt.

Jag kommer alltså inte börja med nån tantrasvettyoga, utan mer snäll och mjuk variant som syftar till att mjuka upp och stretcha försiktigt. Det tror jag blir bra. Problemet är bara att jag svettas så oerhört lätt (det gjorde jag även när jag var som mest vältränad), så det är svårt att göra lite yoga "varje kväll" eftersom jag inte har lust att tvätta håret hela tiden.

Jaja. Detta är den nya Ellen: kroniskt sjuk (för vissa växer nervsmärtorna bort, medan andra får ta till flera operationer till sist för att klara av livet), förhoppningsvis inte drabbad av tumör eller MS och förhoppningsvis er nya supermjuka och toksmidiga stjärnkusk! Eller nåt sånt.