torsdag 15 november 2012

Hatet som pyr.

Sverigedemokraterna alltså. Vet ni vilka reaktioner folk som röstar på SD har uppvisat efter de senaste dagarnas skandaler? Typ detta: "asså, vänstermediadrevet går, alla politiker gör något dumt ibland, tror ni ingen annan politiker har gjort bort sig förr eller, jävla pk-media, så orättvist att bara klaga på SD" osv osv osv in i absurdum.

Och jag hatar. Jag hatar jag hatar jag hatar. Det är det som stör mig mest tror jag, att de får mig att bli så vanvettigt hatisk. Jag inte bara hatar Sverigedemokrater i alla dess former, jag tappar liksom all distans. Jag menar, logiskt sett så fattar jag ju att många av deras anhängare är lågutbildade låginkomsttagare som behöver en syndabock när allt är skit och eftersom SD är skickliga på att manipulera verkligheten låter det de säger bra. Man kan säga att man värnar om skolmat och äldreomsorg och behöver inte ta rasistordet i sin mun. Jag vet det.

Men jag hatar ändå. Jag föraktar och ser ner på och skäms över att det finns människor som inte bara röstar på dessa sviniga små fascistäckel, utan också stöttar dem aktivt när de gör bort sig. Jag blir så jäkla arg.

Igår skrev jag på facebook om hur Sverigedemokraternas väljare självklart redan vet om att de är rasister och en dagisförälder tillika granne reagerade med att säga att jag drog alla över en kam, att det är orättvist att SD blir hånade och kritiserade så starkt. Och jag vet att jag borde reagera med något slagt socialt kompetent "ja, klart du har rätt att man kan nyansera bilden, men jag tycker...", men jag klarar inte det. Istället kör jag på till fullo med hur vidriga små rasister partiet består av och har säkert trampat på ett gäng ömma tår men jag känner att who cares? Jag klarar inte av det. Jag kan inte vara den större människan som ägnar sig åt att försöka argumentera och förklara, jag har bara lust att skrika att de är dumma i hela jävla huvudet, gå vidare och blunda för att dessa fascister sitter i riksdagen. Det är ju inte helt socialt smidigt att göra om man nu bor i ett smårasistiskt bibelbälte, men jag tänker good riddance. Faktiskt.

Så vill ni ha nyanserat, sakligt och duktigt, vänd er inte till mig. Däremot behöver ni, MÅSTE ni, läsa det här. Om ni inte redan har gjort det, så klart.

Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti.

4 kommentarer:

Tahira Faye sa...

Jag tänker mig att många som röstar på SD inte tycker att det är så farligt, för att de själva säger sådana saker och beter sig på det där sättet.

De tycker säkert bara att det är "gött" att höra fler rasistiska uttalanden.

Emmy sa...

Helt rätt! Och vad är det för fånigheter om att man bara klagar på SD-politiker och att de får skit bara för de är SD? Mona Sahlin och Håkan Juholt... need I say more?

SaraKäy sa...

Jag känner precis på samma sätt! Imbecilla idioter! Har samma känslor inför Stig Larsson. Kan ibland ligga vaken på nätterna och bara...hata.

ullrika sa...

Jag blir mer ledsen än hatiskt faktiskt. Men lite hatar jag. Också.