Katten, Trull, har fått somna in. Det känns bättre nu när det är klart och gjort och vi fått ta farväl, men fy helvete vad svårt det är att hantera sorg när man samtidigt ska hantera barnens sorg.
Jag skulle henna mitt hår igen. Tänkte först ta utväxten, insåg sen att det var för krångligt och gick på hela håret. Och sen sparade jag topparna för jag tänkte göra någon slags ombrefärgning. Ja, så klart gick det åt helvete. Håret blev någon slags vinröd (??) nyans så nu har jag vinrött hår med orangeblonda toppar som är vanvettigt slitna eftersom jag ju inte klippt mig på ett år.
Nashville, har ni sett den serien? Jag såg första avsnittet på trean när det sändes häromdagen och kunde sen så klart inte vänta, utan har nu sett alla avsnitt som sänts och är till min förvåning helt fast. Det var jag inte beredd på.
Vabb. Magsjukan har golvat 3 av 5 än så länge, jag och Emmy är last women standing. De andra har hunnit tillfriskna nu, så vi går här i någon slags kvasisjukstuga där några är på ena sidan av skärselden och vi andra står där och bara väntar på att slukas av lågorna. Matsituationen är helt uppåt väggarna, Majken har till och med börjat tro att middag nu för tiden innebär en macka framför teven. Men vad gör man då när hälften inte kan äta för att deras magar inte tål det och resten inte vågar äta för att det snart kanske kommer upp igen?
Skulle väl ha illustrerat det här inlägget med en bild på mitt misslyckade hår, men jag är helt enkelt inte på humör för att bjuda på mig själv på det sättet. Så jäkla trött på allt nu. Blä blä blä, ynk ynk ynk.
1 kommentar:
Jag hade absolut inte räknat med att fastna för Nashville, men jag är precis som du helt fast!
Skicka en kommentar