När jag gick i högstadiet och fick information om droger tänkte jag helt rationellt att "det låter ju livsfarligt, det låter jag bli!". När jag blev äldre och insåg hur många män som misshandlar sina kvinnliga partners tänkte jag "det där med kärlek är ju livsfarligt, så det låter jag bli!" och slutade prata med män för att inte riskera att bli kär. När jag gick i gymnasiet och upptäckte hur många av mina tjejkompisar som blev sexuellt trakasserade tänkte jag "det där med att ha en kropp med bröst och rumpa, det verkar ju livsfarligt, så det låter jag bli" och så skar jag av alla utstående kroppsdelar.
När jag till sist blev vuxen och insåg hur mycket oftare män är orsaken till våld och kriminalitet tänkte jag "att sätta en man till världen, det låter ju livsfarligt, det låter jag bli!" och så aborterade jag mitt pojkfoster. När jag tänker på att mina döttrar kanske blir heterosexuella och därför utsätter sig för ökade risker för att bli mördade av sina partners tänkte jag "det låter ju livsfarligt, det får de låta bli!" och så köpte jag ett kyskhetsbälte samt skickade dem på ett "bli gay"-läger för att vara på den säkra sidan.
Visst har jag varit orolig, men oron skingrades av att jag tog rationella beslut. Det finns ingen ångest i mina beslut att inte ha något som helst att göra med män eller sex eller kärlek - det är ju bara rationella beslut för att undvika sånt som gör mig orolig! Det jag inte kan påverka har jag ingen ångest för, det är ju till exempel så att jag kan bli diskriminerad på arbetsmarknaden för att jag är kvinna och mamma, men eftersom jag ändå måste jobba så struntar jag i att oroa mig över det. Jag har ju tagit rationella beslut i övrigt!
Därför tycker jag det är så märkligt när folk klagar över hur rädda de är för att bli våldtagna, eller hur arga de är över mäns våld mot kvinnor. Det är ju bara att tänka rationellt och göra individuella åtgärder så kan man sen vara lugn i att JAG har ju gjort mitt bästa så då kan jag sluta gnälla så jävla mycket. Le lite rationellt bara!
Seså, sätt igång. Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra och så vidare. GLHF!
(Psst.)
9 kommentarer:
Men thank god för dig.
Du borde skaffa en gillaknapp på bloggen!
Anonym - JAG FATTAR INTE HUR MAN GÖR! Ursäkta caps lock, men har irriterat mig på detta länge.
Linn - :)
Hahaha jag blir fullständigt vansinnig på denna människa. Ingen, inte ens New Yorkskan på Twitter, retar mig så jävla mycket.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
Ellen - DU har bästa bloggen!! Jag kanske skulle tipsa nån tidning om din blogg istället? :-) Klockrent som vanligt!!
Du är min idol!!
Förstår inte riktigt din indignation över underbara claras blogginlägg.... det handlade väl inte riktigt om att undvika det som gör en orolig (sm du beskriver här) utan om att fatta beslut utifrån sin oro?
Skicka en kommentar