Så min fest var jätterolig. Det var ju inte otippat eftersom mina vänner är världens bästa som styrde upp spontanquiz och kom med fina presenter och drack bubbel på dansgolvet. Om man vill se bilder från det bästiga temat "internetz" så finns det på min instagram (@enligtellen).
Nån gång under festen pratade jag med några om det här med bloggare/instagrammare och hur alla antar en persona. Och hur frustrerande det är oavsett om det är "perfekta lantlivsbloggaren" eller "skönt avslappnade morsan med stora tvätthögarna". För ingen är ju bara det där, och att iträda en roll av den som bjuder på sig själv är liksom inte bättre än att vara den som låtsas vara perfekt. För ingen är ärlig om allt. Ingen visar upp precis allting. Vi väljer vad vi visar upp och det kan vara lika tillfredsställande att instagramma en bild på en tvätthög som att visa en bild av ett skinande rent hem - bara av olika anledningar.
Alla som delar med sig av sina liv på nätet kliver in i nån slags roll. Sen kan den vara mer eller mindre ärlig, mer eller mindre rolig, mer eller mindre befriande avslappnat. Men det är lik förbannat en roll. Det gäller mig också. Det gäller alla. Oavsett om man postar diskberg på instagram eller twittrar om ångest över föräldraskap. Ingen är helt ärlig och delar med sig av allt - både positivt och negativt. Det är väldigt dumt att inbilla sig det.
1 kommentar:
Asså, eureka! Det är ju inte exklusivt för den hära grejen kallad internätet, det gäller ju everywhere. Roller har vi överallt. Tror jag. Inte är jag allt jag är, allt som är jag, på en samma gång, överallt, hela tiden, med alla jag möter. Men det är bra att påmind om att det är så det är. För ibland glömmer en, att fölk är så mycket mer. Eller kanske mindre. Vem vet...
Skicka en kommentar