Jag har inget att säga direkt. Det här är mitt liv: vaknar, går till jobbet, jobbar som fan, går hem och däckar pga huvudvärk, äter middag, tar ett bad/försöker läsa/ser nåt avsnitt av en serie, somnar, vaknar, går till jobbet...
Det finns inget att säga. Nåt om politik? Nej, jag klarar inte av det. Jag är lamslagen av sorg och skräck inför det samhälle vi lever i. Något om nån skarp iakttagelse? Eh, jag kommer inte ihåg vad vardagliga saker heter ca 50% av tiden. "Ge mig den där grejen... åh... vafan, man har... inte mjölk... bensin nej tandkräm nej OSTEN, ge mig OSTEN". Mm... skarpsinnigt.
Jag instagrammar knappt längre heller. Vad ska jag lägga upp? Här är mitt skrivbord? Här är en selfie, jag är ful och har ont i huvudet? Här är min säng? Kul innehåll.
Nu låter det som att allt är uselt, det är det inte. Om en vecka åker jag till Barcelona med jobbet (detta ska jag faktiskt blogga om - jag lovar) och det kommer bli fantastiskt. Men det känns som att jag bara blinkar och så är jag på jobbet och så blinkar jag igen så är jag hemma med huvudvärken och så blinkar jag och så är det helg och jag är med ungarna och det är cheerleading och så är det tisdag eller torsdag eller söndag igen. Blink blink.
Åh, apropå blink så börjar My dad wrote a porno på måndag igen. Lyssnade på en teaser inför första avsnittet och skrattade så högt att folk vände sig om efter mig. Jag måste få fler möjligheter till skratt. På lördag ska jag bli full. Då kanske det blir innehåll till insta åtminstone. Men bloggen får nog vänta lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar