fredag 12 oktober 2018

Försöker väl då.

Tänkte försöka hitta tillbaka till det här vardagsbloggandet. För min egen skull om inte annat. Och jag vet att jag har sagt det förut, men må så vara. Jag vill ju. Inte rapportera, utan bara... blogga.

I alla fall. Häromnatten när jag skulle somna så tänkte jag på hur märkligt det är att jag börjar drömma innan jag somnar. Det borde ju rimligtvis vara så att sömnen kommer först, men för mig så vet jag att jag är nära att somna när jag inte längre kan minnas vad jag nyss tänkte på - då har drömmarna börjat. Och nej, jag har alltså inte somnat då utan kan t.ex. ligga och tänka på nåt helt märkligt (dvs drömma) för att sen känna att nä, nog måste jag vända på mig i alla fall. Och sen när jag vänt på mig så försöker jag hitta tillbaka till den där röriga tankegången jag nyss hade - men det är helt omöjligt. Så märkligt ändå. Och sen somnar jag inom några minuter från det, men det är fascinerande att kunna typ "stå utanför" sina egna tankar. Alltså att konstatera "jag vet inte längre vad jag tänker på, alltså somnar jag snart".

Det är lite som när jag ibland läser för Majken och så vandrar tankarna iväg samtidigt. Hur är det ens möjligt att ens hjärna kan göra dubbla grejer? Okej att man kan köra bil samtidigt som man tänker på annat, för det är ju så mycket ren manuellt och muskelminne. Men att läsa? Då tittar ögonen på orden och omvandlar dem till ord och meningar som munnen läser - samtidigt som hjärnan kanske tänker på något HELT annat och inte ens registrerar vad ögonen tar in och munnen säger? Hjärnan ändå, fascinerande.

Apropå Majken så är hon sååå nära att knäcka läskoden nu. Det går framåt och ibland blir jag imponerad av hur hon så lätt kan ljuda sig fram till typ "frukostbordet", men i nästa sekund läser hon "nu" som "nå". Ingen av mina barn älskar böcker lika mycket som Majken, så när hon väl kan börja läsa själv kommer en helt ny värld öppna sig för henne.

Hur går det med min läsning då? Jo, helt okej. Är uppe i 45 av de 50 böcker jag bestämt att jag skulle läsa i år. Hade jag hållt samma tempo som i somras så hade jag varit klar för länge sen, men det går i perioder det där. Och de senaste veckorna har jag haft sån jobbig huvudvärk att jag knappt orkat något mer än att se på serier.

Har dåligt samvete över att jag har en bok jag har börjat på men inte läst klart, samt över att jag inte tar mig igenom Ferrantes svit om kvinnorna i Italien. Den är SÅ TRÅKIG och alla heter likadant och jag orkar inte eftersom alla bara är sura jämt.

Jaja.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Min hjärna gör samma när jag ska somna. Börjar fokusera på helt osammanhängande saker, då vet jag att jag somnar snart. Eller om jag drabbas av en exploding head syndrome-episod, då vet jag att jag ska somna snart också. Har jag svårt att somna brukar jag med flit försöka tänka osammanhängande och på konstiga saker. Det brukar kunna hjälpa.

Kerstin Magnusson sa...

Jag kan också tänka på annat när jag läser högt för barnen, det är så fascinerande och ändå får jag lite dåligt samvete att jag inte är mer engagerad men alltså vissa barnböcker är ju så tråkiga... Och skönt att höra någon mer som inte lyckas läsa Elena Ferrante - och då är jag ändå en bokslukare av rang