Obekväma obehagliga otäcka känslor

1. När strumpbyxorna liksom vrider sig ett halvt varv när man drar på sig dem och skär in och korvar sig och helt plötsligt ser ens lår ut som ett sånt där typ svarvat spiraljus som jag tyckte var sååå fina när jag var ungefär nio år. Inte nu längre. Inte när det är mitt lårfett som är svarvet. Förutom att det ser konstigt ut får jag någon slags klaustrofobisk känsla och måste slitriva av mig strumpbyxorna. Detta händer oftast med strumbyxor med mycket lite stretch i, typ termotights eller liknande. Vidrigt i alla fall.

2. När jag går förbi ett gäng ungdomar som sitter på en bänk och de börjar fnissa och jag tänker typ "åh nej, de tycker säkert att jag är jättetöntig och så" och sen inser att de inte tänker något alls om mig eftersom jag är en anonym jävla gammal TANT för dem. Den känslan.

3. Illamåendet efter att man har ätit godis. Psykisk och fysisk ångest.

4. En lös tand. Det var länge sen nu (tack och lov!), men det där vidriga köttiga halvblodiga hålet under tanden som man inte kunde låta bli att känna på med tungan trots att det vände sig i magen varje gång.

5. Varje gång jag går in i en skolmatsal. Mår så illa av lukten och tanken på skolmat att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

6. Att ta bort nagellack med aceton/nagellacksborttagningsmedel baserat på typ aceton.

Nirå?

Vill ni veta en hemlighet...?

Igår var första dagen av mensen. 

Nu är jag så ängslig att jag måste lägga in en snyggbild också. Bjuda på sig själv i viss mån bara. 

Någon dag framöver har jag tänkt att jag ska orka blogga ordentligt igen. Snart. 

Middagen som inte blev

Ibland kukar det till sig. Ibland missar man middagen eller så tänkte man laga något som sket sig eller så trodde man att man skulle äta ute och så blev det inte så. I alla fall: ibland befinner man sig i läget att man får fixa något enkelt och litet som inte är riktig middag, men duger som substitut. Vad äter folk då?

Oftast mackor. Folk äääälskar mackor. Mmm... mackor! De lägger upp bilder på insta med smörgåsar i stora lass och alla är överens om att en redig smörgås är godare än vilken mat som helst. Well... låt mig vara motvallskärring. Jo, rostad skogaholmslimpa med tunna tunna skivor av picks ungerska salami är ju godare än nästan precis exakt allt annat i världen, men hur ofta har man det hemma? Med tanke på att vi bakar vårt eget bröd: aldrig. (Också med tanke på att har vi det hemma äter resten av familjen upp allt innan jag hinner ta minsta lilla brödkant.)

Så förutom det har jag ingen sån där go to-kvällsfika. Nudlar gillade jag förr men inte längre. Fil? Trist. Yoghurt? Usch. Avocado med nachochips? Don't mind if I do, men inte kan det räknas som middagsersättning?

Jag får se till att börja köpa hem skogaholmslimpa och ha i frysen för de där tre gångerna per år då det inte blir någon middag här hemma.

Vi vann!

Ni vet att lägenheten vi ska flytta till har fula tapeter, fettfläckar och spackelfläckar etc? Vi ställde in oss på att behöva tjafsa med hyresvärden, krångla, hota, bråka... you name it. Ge oss tänkte vi ju inte göra, att bo med fula tapeter är otänkbart för mig och jag slipper ju HELST betala själv om man säger ju så.

I alla fall. Vi vann! Om man med "vann" menar att vi ringde ett (1) samtal, personen vi pratade med besökte lägenheten och bestämde att vi skulle får fyra rum omtapetserade. Bara sådär.

Så idag var jag iväg och valde tapeter. Det var... stressande. En normal person hade ju kanske tänkt till i förväg och tittat ut tapeter innan hen besökt affären? Well, det gjorde inte jag. Istället stod jag där och ba den? den? den? I och för sig förenklades beslutet av att vi har noll pengar så att barnens tapeter (förutom Majkens) valdes ur gratisutbudet som kanske inte är överväldigande direkt. Matsalen blev rosa. Det blir aldrig fel med rosa. Med tanke på att jag vill ha kopparfärgade stolar kommer vår matsal att bli... spännande, minst sagt.

Ja ja, slut på pratet fram med beviset. Dessa tapeter ska få pryda barnens sovrum.

Hur kan man blunda för klimathotet?

(En av era önskerubriker)

Kort svar: för att man inte orkar. För att man tror att det kommer gå åt helvete ändå och att det är så jävla jobbigt och krävande att försöka göra rätt och samtidigt leva med konstant ångest. Så länge det inte drabbar oss (vilket det ju gör), kan vi fortsätta konsumera och förstöra och ignorera. Trots att vi vet. Trots att vi verkligen vet att vi förstör alla chanser våra barn och barnbarn har att få ett drägligt liv på denna planet vi kör i botten just nu. Stoppa huvudet i sanden är det enkla, det mest bekväma, det enda vi orkar.

Jag flyger till USA om några månader. Jag orkar inte heller.

(Alternativt svar: man är konspirationsteoretiker och trots att 97% av forskarna säger åt oss att vi måste sluta förstöra nu tror man inte på dem och man tror inte heller på månlandningen. Möjligtvis är man Pär Ström.)

Vad jag tänker på.

Flytt flytt flytt flytt.
Nytt nytt nytt nytt.

Det är lika delar ångest (tänk om huset verkligen inte blir sålt alls, hur ska vi orka packa allting, var ska vi få plats med allt?) och drömmar (hur ska jag möblera vardagsrummet, vilka tapeter ska vi ha i matsalen, hur ska köket se ut?). Men det är påfrestande oavsett om det är positiva eller negativa tankar som snurrar runt. Det är aldrig lugn och ro. Ångest är min arvedel och efter detta tänker jag aldrig flytta igen. Hoppas jag.

Om en månad smäller det, snälla snälla låt januari gå snabbt och smärtfritt. Jag vill börja på nytt. Nu!

Skilda världar

I en drömvärld gör jag detta ikväll: vräker i mig lösgodis till en jättebra bok, helst Nyckeln, men annat duger. Gärna samtidigt som jag blir masserad av en halvnaken Erik Haag.

I den verkliga världen gör jag detta ikväll: går igenom förrådet och letar reda på precis varje liten vante och överdragsbyxa och mössa som barnen ska ha med sig när de börjar på nya skolan på onsdag.

Nu kanske vän av ordning (eller snarare vän av oordning) tänker att vafan, det där kan jag ju göra imorgon kväll? De börjar ju inte förrän på onsdag. Men nej, eftersom mina barn är episka slarvmonster (heeelt orelaterat till sina föräldrar), vet jag att det kommer saknas både det ena och det andra. Vilket alltså måste kompletteringshandla imorgon.

Jag har en vision om att på nya skolan ska vi inte bli kända som de slarviga glömska föräldrarna. I alla fall inte under första veckan. Tänker också detta: kommer inte acceptera NÅGON förälders vänförfrågan på facebook, för då kan jag inte heller se att/om de är idioter och behöver inte uppröra mig så värst utöver föräldramötena. De behöver inte heller bli medvetna om att jag är helt rabiat och kan således hälsa på mig glatt i korridoren utan något som liknar rädsla i blicken.

Jag har en plan för det mesta i livet just nu.

Veckans vegetariska

Vi har ju bestämt oss för att äta mer vegetariskt. Det är en utmaning. Alla är med på banan, helt klart, men sen att faktiskt GILLA recepten också? Jag, som en gång i tiden deklarerade att det är med linssoppor aldrig skulle bli min grej, älskar ju det mesta vegetariska så länge det smakar lite. Övriga i familjen är lite mer skeptiska, men om viljan finns så...

Den här veckan har jag i alla fall (med lite hjälp från twitter och pinterest) lyckats tota ihop följande meny. Och ja, det blev fisk på slutet. Dels för att jag tror att fisk är viktigt och bra för barn och dels för att jag inte har några moraliska betänkligheter med att äta fisk. Nästan. Okej då, men fisk är nyttigt. Moving on.

Måndag: sötpotatisburgare med avocado
Tisdag: panerade ostbollar med pitabrödstrips och ris + stekt aubergineröra
Onsdag: kikärtsgryta med jordnötssmör och curry
Torsdag: auberginelindad ost med pasta
Fredag: nachotallrik (med vegfärs)
Lördag: - ute -
Söndag: helstekt lax med risotto

Jag förutspår att: ingen förutom jag kommer gilla burgarna, att barnen kommer gilla currygrytan mer än jag gör, att barnen kommer peta ur osten ur auberginerullarna och att nachotallriken är min mans favorit. Vi får väl se...

"Men jag vill ju knarka!"

Det finns vissa filmer som jag verkligen väntar på att kunna visa för mina barn. Noa är ju 8.5 och tycker att "Vi är bäst" är BÄSTA FILMEN NÅGONSIN, så jag tänker å ena sidan att snart snart snart måste jag kunna visa honom Fucking Åmål och så kan han älska den lika mycket som jag? Jag var 11 när jag såg den tror jag och jag blev helt omkullslagen av hur bra den var. Men å andra sidan vill jag ju inte göra bort mig och visa honom den för tidigt, så att han kanske inte till fullo förstår sig på dess storhet? Tänk om han ser den och ba jaha, vad är det här då? Värdelöst.

Så fort han har läst sig läsa tillräckligt bra för att hänga med i textremsorna ska vi se Billy Elliot i alla fall.

Vad har ni för såna där "jag kan inte vänta tills jag kan dela den här upplevelsen med mitt barn"-filmer?

Gott nytt då!

Hoppas att ni hade ett lika bra firande som jag hade igår. Jag fick till och med Spice Girls! Imorgon ska vi börja fixa inför husvisning och tro mig, det behöver städas. En hel del.

Idag tänkte jag däremot främst sitta och surfa på klänningsreor och ebay och etsy och fönstershoppa. Saker jag tänker satsa på 2014:

1) Vara snygg. Dvs inte så jäkla bekväm hela tiden. Orka klä mig lite finare osv. Typ pumps istället för sneakers.

2) Ha kul. Alltså jag har så sjukt mycket kul inplanerat redan så det lär inte bli svårt att leva efter detta mål, lyssna bara: flytt, inflyttningsfest, fylla 30, åka till NY, 30-årsfest, mer standup, roller derby...

3) Det var väl det.

Var snygg, ha kul. Punkt slut.