Dagiskort

Idag ska vi till ungarnas dagis för att ta porträttbilder.
Och vi ska inte göra om misstag som vi gjorde förra gången:
"Vi tar bara en syskonbild, 2 i 1, smart!"
Mm... ända tills ungarna tokvägrade och fotografen knäppte ett kort ändå och när vi fick hem det såg Noa smått retarded ut och Emmy hade tårar överallt. Då hade det suttit fint med ett kort på dem var också, chansen är ju större att få ett bra kort om man inte lägger alla ägg i en korg.

Sen ska jag ut och leta svart klänning. Jag fattar inte att det ska vara så svårt? Jag vill hitta en klänning som talar till mig. Och då inte en som säger: "jag är småbarnsmorsa, 35+ och handlar på tantavdelningen på Lindex" eller "Jag får egentligen inte plats i den här klänningen ty den är gjord för tonåringar, men jag har någon slags ålderskris så jag har klämt mig i den ändå". Och inte heller vill jag att den ska säga: "Titta på valken där, titta på valken här, har ni sett har ni sett har ni sett bildäcket där?"

Sånt har alla klänningar jag har provat hittills sagt.
Men inte idag.
Idag ska jag hitta klänningen som säger: "hej, jag är småbarnsmorsa och tjock och så, men jag ser helt ok ut ändå, eller hur 18-åringar som är ute på det här stället vi ska till ikväll?"

Japp. Full av tillförsikt är jag.
Not.