Orka

Orka.
Jag orkar inte.

Jag orkar inte skriva vettiga saker, jag orkar inte upp på morgonen om jag inte går och lägger mig innan halv nio på kvällen (ni trodde att jag skojade om uppåttjack, I'm dead serious).

Främst av allt orkar jag inte med anti-feminister. Anna Anka må vara patetisk och inte värd utrymmet, men det är inte hon som är problemet. Det är alla de som ploppar upp som svampar ur marken och håller med, såna som finns på varje arbetsplats. Såna som kan vara ens morbror, som kommer med sina kommentarer när som helst. Såna som man inte alltid orkar värja sig mot, för att man inte är beredd. Man förväntar sig inte anna anka, göran hägglund, jimmie åkeson, dr Kejs i fikarummet på jobbet. Man gör inte riktigt det.

Framför allt orkar jag inte med det urbota korkade argumentet "ni bryr er inte alls om jämställdhet, ni kämpar inte för oss män". Jag har noll ork med det argumentet.

Ta för fan din egen fajt. Upp till kamp för bättre överlevnadsstatus för prostatacancer. Upp till kamp för att du som pappa ska vara en lika viktig förälder som mamman.

Men sitt inte på din stora rumpa och klaga på att vi feminister inte för din kamp.
Det är inte vårt jobb. Vi gör det ändå, jag gör det ändå ibland.

Men om du inte orkar, varför ska vi?

(Ja, precis så ska jag säga nästa gång diskussionen ploppar upp. Tills dess ska jag ägna mig åt annat plopp. Typ chokladplopp)