Jag kom för en timme sen hem från att ha varit med mormor och kollat på teater.
Sen satte jag mig och skrev en inlämningsuppgift till distanskursen jag läser: "Astrid Lindgrens litteratur" (eller nåt sånt).
Utan att ha läst böckerna ifråga (Pippi-trilogin i sitt original) eller kurslitteraturen (Barnbokens form). Men eftersom jag har en utmärkt förmåga att kunna ta ett lösryckt citat och kunna knyta det till ungefär vad som helst och kunna skriva ungefär en a4 som låter bra men som säger ingenting, fick jag ihop det. Och kommer förhoppningsvis få G. Så behöver jag kanske inte hoppa av kursen som jag tänkte i eftermiddags.
Anyhow, en snubbe som hade lämnat in precis före mig hade gjort en framsida. Ett syfte. En frågeställning och en bakgrund. En hel mini-uppsats. Instruktionerna löd: "skriv 6-8000 tecken om vilka genrer inom barnbokens värld Pippi-böckerna kan tänkas tillhöra". Inte svårare än så. Alla har tagit det lugnt och easy, förutom han.
Nu vill jag inte påstå att mitt sätt är bra. Läs gärna böckerna ni ska analysera, barn.
Men... kan någon säga overachiever?
Eller åtminstone nysa fram ett "pluggis" till killen med syfte och allt vad han nu hade?
1 kommentar:
Eller så hade han massa rubriker för att få gratis tecken? Och att syfte kanske också är ett sätt att få tecken utan att behöva referera till litteraturen eller böckerna?
Skicka en kommentar