Free range kids

Det är jätteprovocerande, det här med när barn ska få vara ensamma hemma. När de ska få cykla själva till skolan. Hur gammal man ska få vara för att kunna åka och bada själv. Jag är en mamma som tror på frihet. Jag blir lite skrämd av vissa delar av trygghetsnarkomanin: att ungar har hjälm på utegården på förskolorna i vintertid, bara för att de kan halka på en isfläck. Jag tycker inte att man måste ha hjälm när man cyklar trehjuling pga skaderisken (däremot kan det finnas andra poänger med det), och jag tycker att ungar ska få klättra i träd, göra läskiga saker och utvecklas utan föräldraoron som ett tungt ok.

Och om man tänker tillbaka, hur lång var inte din skolväg, som du klarade av att gå helt själv? När började du klara av att laga din egen mat? Antagligen tidigare än dagens barn. (Jag kan gå tillbaka till när tolvåringar skötte ett helt hushåll, eller åttaåringar hjälpte till med skörden också, men det känns inte riktigt relevant, ty jag tycker att barn har rätt till sin barndom. )

Jag är tydligen Sveriges sämsta morsa, fick jag erfara häromdagen. Jag vågade berätta att Noa ibland får vara ensam hemma i 10 minuter, på egen förfrågan. (Ibland och ibland, det har hänt typ 2 ggr: vid pizzahämtning och syrratilldagislämning) Inte nog med att jag är oansvarig, jag är även elak. Sakerna som kan hända är otroligt många:

- Det kan komma en ful gubbe.

Ja, det kan det göra. Och det behöver ju inte vara en ful gubbe, det kan vara så att trevliga granntanten är alldeles helmysko och nu passar på att nästla sig in hos lilla barnet när föräldrarna är borta. Det kan hända. Det är dock inte särskilt troligt. De flesta övergrepp sker av personer i barnets närhet. Det är alltså större risk med att den kända släktingen är barnvakt.
Eftersom ni är smarta människor fattar ni att jag inte alls menar att det är dumt med släktingar som barnvakt. Eller hur?

- Den frånvarande föräldern kan råka ut för en hemsk olycka.

Jag vet inte, men om jag nu skulle bli påkörd på väg till pizzerian, så att jag blir medvetslös, då ska väl den hemmavarande fyraåringen vara jäkligt glad att hen inte är där? Så att hen slapp bli skadad och kanske dö själv i den hemska olyckan? Det här argumentet förstår jag faktiskt minst av allt. Jag tror (har ingen källa, bara det sunda förnuft jag tydligen saknar) att det är mer traumatiserande för en fyraåring att vara med i en hemsk olycka än att få vara ensam hemma längre än planerat. Även om tio minuter blir till några timmar. Faktiskt.

- Det kan börja brinna, barnet kan ramla och slå sig, barnet kan få en astmaattack, barnet kan svimma, barnet kan få hjärnskakning etc etc.

Ja. Det kan hända. Det sker olyckor hela tiden, barn drunknar i sina plaskdammar, mammor backar över sina barn, pappor upptäcker inte att barnet har gått över till grannens fiskdamm och ramlat i. Sånt händer. Olyckor händer. Det är inte meningen att vara nonchalant eller ignorera, utan att göra en riskanalys. En kalkyl. Om barnet aldrig har ramlat från en stol, aldrig har fått ett astmaanfall, aldrig svimmat, aldrig whatever - hur stor är risken att det händer under de tio minuter jag är borta? Rätt låg. Kan jag leva med att ta den risken? Ja.

Någon annan kanske svarar nej. Fine by me, jag propagerar inte på något sätt för att alla ska lämna sina fyraåringar hemma. Jag vet inte ens om jag kommer göra det när vi har flyttat. Eller om jag kommer göra det med lillasyster. Allt beror på barn, situation, boende etc. Bäst att förtydliga det kanske.

I alla fall, så är jag tydligen Sveriges sämsta morsa. Det spelar ingen roll att vi har stenkoll på solens skadliga effekter, det är tydligen strunt samma att våra ungar åker bakåtvänt så länge som det går. Skit i alla böcker om bemötande av barn vi har läst. Jag ÄR tydligen Sveriges sämsta morsa, och då får det vara så.

Men jag kände att jag inte ville vara ensam. Så jag mailade lite med Lenore Skenazy, USA:s sämsta morsa. Ni vet, hon som lät sin nioåring åka tunnelbana i New York. Hon har myntat begreppet "Free range kids", som jag sympatiserar mycket med. Jag beskrev ungefär reaktionerna jag fått på min "bekännelse" om Noas ensamstunder (totalt 2 stycken, märk väl)

Hon svarade: "i thought sweden was smarter!! "

Jo, det trodde liksom jag med.