Maud Olofsson klagar över att man kritiserar henne mer - för att hon är kvinna.
Det skulle ju inte vara något nytt, se exemplet Gudrun Schyman, Mona Sahlin etc.
Men jag vet faktiskt inte hur det ser ut, jag är dessutom inte objektiv i frågan eftersom jag tycker att mupp-Maud förtjänar all she has coming.
Men det jag stör mig på är att Olofsson för några decennier sen satt i tv och spelade just på den kvinnlighet som hon nu menar ligger henne till last. Ni minns? (Om ni inte gör det kan ni kolla på youtube eller något) Hon pratade om att plocka bär med barn och klämde ur sig en tår. Frågan var då kärnkraftverk som hon nu avgudar, men tja... se rubriken.
Det känns bara som att hon har förbrukat sin chans att klaga på att hon behandlas annorlunda för att hon är kvinna, när hon själv har valt att spela på denna kvinnlighet?
Jag är alltså inte helt säker på vad jag tycker i den här frågan, det här är bara lite spontana tankar. Men det känns lite som att om jag väljer att gå in på Bauhaus och spela på mitt utseende för att få hjälp snabbare än någon annan, så kanske jag inte kan klaga sen om den manliga expediten förutsätter att jag är precis lika dum som jag ser ut?
1 kommentar:
Wow, du och högerdemagogen Johan Ingerö är överens :)
http://ingero.blogspot.com/2009/12/olofsson-gor-en-sahlin.html
Mer serisöst, detta är lite av det som jag upplever som ett problem med delar av den feministiska retoriken, det bristande konsekvensen. Man kan inte spela offerkortet och samtidigt blunda för sitt köns fördelar. däremot så ställer jag mig helt bakom den del av feminismen som vill komma till rätta med detta och förespråkar samma rätt- och skyldigheter för alla, oavsett kön (eller ras, religion, sexualitet osv)
Det blir alltid problematiskt när man försöker tycka utifrån breda begrepp som knappat kan täckas in av multpla doktorsavhandlingar. Alla och deras brorsa har en helt egen åsikt om hur definitionen ser ut. feminism, socialism, kommunism, liberalism (eller för den delen libertarianism), humanism eller klassikern "demokrati". Jag känner starkt för individuell frihet och lika rätt- och skyldighet för alla. Men jag anser att det räcker med att säga dessa saker som är relativt lättdefinierade. Att kalla mig själv för feminist eller liberal ger en helt annan bild av vad jag menar, beroende på vem jag säger det till. Det är lite samma grej att säga att man stödjer ett visst parti. Man blir tvungen att stå till svars för varenda liten detalj i partiprogrammet, oavsett om man håller med eller inte.
Och ja, jag funderar fortfarande på detta. jag är lite trög så jag måste få tänka en stund :)
Skicka en kommentar