Hästtjejer (ja, det finns killar som rider men hästsverige bärs upp av småtjejer) är bland det finaste jag vet. Hårt arbetande, fanatiska, hängivna. De andas och lever ridning varje dag. De kämpar, tjatar, sparar pengar, jobbar extra. Hänger hos den skumma grannen bara för att kanske kanske få klappa hans ponny. De sniffar till sig hästar på flera mils avstånd, om de så är utomlands. Har ni sett en liten hockeyspelande kille hänga efter sin tränare i hopp om att få sopa av isen eller få plocka undan målen eller få göra något, bara för att få känna sig delaktig? Antagligen inte så ofta. Åk däremot till närmsta ridskola och ni finner mängder av småtjejer som hoppas på att få fodra hästarna eller få smörja sadlarna eller bara få mocka en box.
Eller för att bli personlig: jag vet inte hur många gånger jag har väntat i ett kallt stall bara för att få kanske hjälpa till att fodra en häst. När jag och min syster och vår vän Tove hittade ett gammalt träns i deras ena ladugård så kändes det som en stor rikedom - tänk att någon hade haft hästar här! Där vi satt! När vi inte var i stallet så lekte vi häst, vi "red ut" på äventyr i flera kilometer, drömmandes om den dag då vi skulle få en egen häst. Vi som hankade oss fram och stillade vårt hästbehov med ridskolelektioner, sommarhästar, medryttare på andras hästar.
Och sen när vi fick det. När mamma äntligen insåg att vi kunde få ha en egen häst på foder (dvs till låns). Så många hästar som vi provred, så många galna ponnies som vi kanske kanske kunde få som vår egen, i alla fall på låtsas. Sen till sist fick vi hem Cherubin, Cherrie, och vi hade äntligen den egna hästen som vi kunde rida på när vi ville. Som vi kunde rykta, gosa med (när hon var på humör för det), som vi kunde rida ut på över stubbfält och åkrar och uppför galoppbacken och in i skogen. Cherrie som knappt hade hoppat något som vi drog med på tävlingar i ponnyallsvenskan och på dressyrträningar och gud vad vi kämpade med det envisa lilla stoet.
För så är det att vara hästtjej, man kämpar alltid. Konstant. Från att få tillåtelse att börja ta ridlektioner, till att få börja rida på grannens häst till att cykla genom snö och vintermodd till stallet där flera kalla timmar av frusna fingrar och tår väntade en. Men som man uthärdade, för hästtjejer gör det. Uthärdar och kämpar.
Därför tar jag illa vid mig när folk hånar ridningen och ridsporten. När man skrattar åt att jag mer än något vill att mina barn ska börja rida. När man tycker att hästar är "äckliga" eller "passar bäst på macka" eller "luktar illa" och "det är ju ingen riktig sport, hästen gör ju allt jobb". I andra länder är ridning högstatus, överklass, manligt, modigt. I Sverige är det lågstatus bland vuxna, bland män. Något att retas om, något att skratta åt. Kvar finns alla vi som
Ridning och hästar är faktiskt långt ifrån inget.
Det är nästan allt.
17 kommentarer:
god övning i att utföra skitjobb till låg eller ingen betalning, sen följer detta efterblivna mönster kvinnor genom livet och vips så har vi ett gäng städerskor eller undersköterskor. jag tackar och tar emot.
Vad märkligt. För alltid när mäns högre löner kommer på tal så får man höra att de "minsann kämpar för det de vill ha" eller de "lägger ner mer tid på att uppnå sina mål" eller "de är mer engagerade". När sen kvinnor/flickor gör det samma så är det efterblivet.
oh, jag tar åt mig av detta inlägg. :D jag håller med till tusen (...kanske mest för att jag är precis en sån hästtjej!) puss!
äh du har ju fel. hästar är visst farliga, livsfarliga är de. hört talas om anafylaktisk chock? ;)
det jag har emot ridning och hästtjejer är att de flesta är dumma i huvet och tycker de kan gå i stallkläder på affären eller åka buss så att de utsätter andra för allergener. om det inte vore för att jag får panik i de lägena skulle jag helst av allt vilja slå dem med nåt hårt. hästtjejer finns överallt, man går aldrig säker. t o m när man hjälper kompisar flytta blir man sjuk ;)
sorry, oavsett hur fina hästar är och hur roligt det än är att rida så är häst = döden.
/hon som inte går närmare än 100m från hästhagar ens när vinden blåser från rätt håll.
äh du har ju fel. hästar är visst farliga, livsfarliga är de. hört talas om anafylaktisk chock? ;)
det jag har emot ridning och hästtjejer är att de flesta är dumma i huvet och tycker de kan gå i stallkläder på affären eller åka buss så att de utsätter andra för allergener. om det inte vore för att jag får panik i de lägena skulle jag helst av allt vilja slå dem med nåt hårt. hästtjejer finns överallt, man går aldrig säker. t o m när man hjälper kompisar flytta blir man sjuk ;)
sorry, oavsett hur fina hästar är och hur roligt det än är att rida så är häst = döden.
/hon som inte går närmare än 100m från hästhagar ens när vinden blåser från rätt håll.
Ja, ridning är lågstatus bland vuxna och bland män - och därför är det ännu jobbigare att se hur det blir när en vuxen man kommer in i en ridgrupp. I de grupper jag ridit i där det funnits en karl har han fått mest uppmärksamhet, av både ridlärare och övriga gruppdeltagare. Han är lite roligare, lite bättre, lite mindre tjollrig än tanterna.
En av mina unga ridlärare hävdade på fullt allvar att killar är bättre på att rida för de har bättre taktkänsla.
Har du läst "Över alla hinder"? Gör det annars!
Anonym: Det finns annars undersökningar som visar att stallhäng ger tjejer ledarskapsvana.
leos mamma - ja, men så är det ju med allt som kan orsaka allergichocker. Folk har hundhår på kläderna precis som hästhår, man har för mycket parfym på sig, man öppnar en påse nötter i bussen etc etc. Visst är det dumt att gå och handla i ridkläder, men det är fortfarande den allergiskes lott att ta ansvar för sin allergi. Det suger, jag fattar det. Men samtidigt så är det inte möjligt för hästtjejer att duscha och tvätta håret innan de åker buss hem från stallet, det behöver inte handla om att de är dumma i huvudet.
Jag har läst att en mycket stor procent av alla kvinnliga chefer är hästtjejer. Säger väl en del om den goda träning man fått i allt det du sa.
jo, men hundar är inte lika kraftigt allergena som hästar, och stallkläder är liksom bra mycket mer inpyrda än vanliga kläder. klart det är mitt ansvar, men jag kan lika lite värja mej mot att nån går på ica i stallkläder som getingallergiker alltid kan undvika getingar... de finns. så är det. men man måste fan inte gå på ica i stalloutfit!
leos mamma - generellt sett så behöver man säkert inte det. Och självklart så ska man försöka visa hänsyn i den mån det går. Men att "de flesta är dumma i huvudet" kan jag inte riktigt hålla med om. Man gör så gott man kan men det räcker inte alltid till, och det är inte riktigt så att man kan kräva att småtjejer ska stå utomhus i minusgrader med förfrysta fingrar och byta om för att någon på bussen möjligtvis kan vara allergisk.
men du... de flesta hästtjejer jag råkat ut för som gjort så är vuxna. typ 18 och uppåt. jag har aldrig pratat om småtjejer. såatteee....
Ja för det går att utläsa ur:
"det jag har emot ridning och hästtjejer är att de flesta är dumma i huvet och tycker de kan gå i stallkläder på affären eller åka buss så att de utsätter andra för allergener. om det inte vore för att jag får panik i de lägena skulle jag helst av allt vilja slå dem med nåt hårt."
Fortfarande: klart man ska ta hänsyn. Ibland går inte det, man kanske åker buss med ridkläder t.ex. och man är inte dum i huvudet för det.
Jag bor på landet. Och tänker ibland på de allergiker som bor här (alt kör hit sin hummer på sommarhalvåret och förväntar sig att bönderna slutar gödsla) för här luktar det alltsom oftast häst på ica, för att inte tala om gris och ko. Inte kan det vara lätt inte, men om får välja mellan två allegener så väljer jag personligen djur framför parfym på landet. I stan är det kanske annorlunda.
men man är dum i huvudet om man säger "middag" eller "ostkrokar"? you say potatoe i say potatoe.
men man är dum i huvudet om man säger "middag" eller "ostkrokar"? logiskt. i rest my case.
Aha, du menade dum i huvudet på det sättet. Jag trodde att du menade dum i huvudet på riktigt. Nåja, ostkrokar är så illa att det väger upp att ta med sig hästen på bussen. ;-)
Skicka en kommentar