Jag vill inte på något sätt förringa förstagångsföräldrar (jag har ju varit en själv), men det är rätt stor skillnad på hur jag och de förstagångsföderskor jag pratar med ser på det här med att få barn i vår.
Jag tillbringar min tid med att undersöka sommarens frankrikesemester, jag letar kakel till köket och planerar ommålning av hus. Googlar hur man målar om fönster, hur man bygger en altan och gör ritningar på trädgårdens renovering. Jag googlar Trinité-sur-mer samtidigt som jag funderar på om duvblått passar till Josef Frank-tapeten. Våra planer är framförallt altanbygge, ommålning av huset, köksrenovering, semester i Bretagne. Och någonstans däremellan kommer en bebis.
De har redan bäddat sängen och köpt precis allting, tvättat de små kläderna och vikt dem och lagt i den nyinhandlade byrån.
Och jag säger inte att min approach är vettigare. Snarare tvärtom kanske. Men annorlunda, det är det!
5 kommentarer:
Jag kan tänka att det verkligen är skillnad. För mig är det första barnet och vi har inte handlat klart alla prylar, jag funderar på om det vore en bra idé att gå en profylaxkurs och framför allt tänker jag mycket på första tiden kommer att bli. Jag är väl en typisk förstagångsföräldrer, med allt vad det innebär, och ibland kan jag känna mig lite avundsjuk på er som kan vara sådär coola och avslappnade.
Haha...tyvärr blir det bara värre när ungarna väl är födda sedan. Det är HOPPLÖST att fika med förstagångsföräldrar. De vill typ prata om bajskonsistenser och olika fabrikat av burkmat.
*orka* Jag vill ju bara prata om mina vanliga saker.
Haha, jag tycker det är så himla lustigt! Nu har jag inga ungar än själv, men man märker ju direkt om man umgås med någon som fått sin första eller om någon fått sin tredje. Antingen pratar man helt normala grejer, kläder, skvaller, inredning... Eller så läser man FB-uppdateringar som lyder "dags att byta dagens första bajsblöja".
Det vore skrämmande om man kände lika inför första, andra eller tredje ungen. Det är nya erfarenheter varje gång, dock i varierande drag.
Jag älskar den där förstagångsförälderkänslan. Hade faktiskt mer av den andra gången :)!
Förutom att man inte fokuserar lika mycket på vad som händer efter graviditeten känns hela graviditeten i sig mer som en transportsträcka. Första gången hade man stenkoll på hjärtljud, SF-mått och veckor nu är det mer:
"Vaddå vilken vecka jag är i? Det kommer en bebis i början av mars, räcker inte det?"
Skicka en kommentar