Först vaknade stora barnet av en mardröm och flyttades alltså över till vår säng.
Sedan vaknade lilla barnet av en mardröm och ville sova i vår säng. Där stora barnet redan låg. Rockad.
Sen vaknade lilla barnet i morse och var på ett sånt humör som bara treåringar kan vara på. Ville se Nicke Nyfiken trots att det redan var slut. Skulle äta jordgubbar (!) till frukost. Skulle ha en tröja med jordgubbar (!) på sig. Trots att inget av det fanns hemma. Det krävdes all pedagogik en trött mamma kan uppbringa tidigt på morgonen för att få henne att gå upp ur sängen.
Nattsömnen var alltså, minst sagt, otillfredsställande. Otillräcklig. Ofullkomlig. O-allting som man vill att nattsömn ska vara.
Men det är väl bara att vänja sig. Det lär ju inte bli mer av bra nattsömn de kommande månaderna precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar