Jag bestämde mig ju rätt tidigt i graviditeten för att inte amma den här gången. I början var det mest en fundering, en utopisk "vad skönt det vore om jag kunde slippa", men sedan insåg jag att ju faktiskt hade ett val. Så jag valde bort, och jag är så otroligt nöjd med det att det är svårt att förklara.
Med de andra barnen har den första tiden varit rätt jobbig. Jag har varit lycklig och glad, men amningen har påverkat mig negativt. Jag har tyckt att det har varit påfrestande, krångligt, kladdigt, irriterande och inte alls mysigt att få amningen att komma igång. När den sedan väl har kommit igång så har det varit praktiskt, inget mer än så.
Med Majken har jag sluppit den första tidens negativa fokusering på amningen. Det är något som har främjat vår anknytningsprocess något enormt. Jag har också kunnat känna mig som "mig själv" väldigt nära inpå förlossningen, jag har inte behövt känna mig som en mjölkko med juver. Det är något som har gjort mig till en piggare och gladare människa, fru och framförallt: en mamma som orkar mer.
Vidare så har vi kunnat dela på föräldraskapet från dag ett, vilket har gett oss ännu bättre förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Jag vill inte alls påstå att det inte är möjligt om man ammar, men för oss har det underlättat att jag slipper sitta 12 timmar om dagen i soffan med bebisen klistrad mot bröstet.
Jag ser faktiskt inga nackdelar än så länge. Eftersom Majken äter ersättningen kall behöver vi inte fundera på värmningsmöjligheter, jag behöver inte gå upp på natten för att värma maten och hon behöver inte vänta på maten när hon blir hungrig. Jag skulle nog vilja påstå att det går snabbare och smidigare att ge flaska, eftersom jag inte behöver leta reda på en amningsvänlig sittplats och liknande. Bara att ta fram flaskan och mata henne.
Det finns ju så enormt många fördomar och så mycket skräckpropaganda kring ersättning och flaskmatning. Jag har dock, som sagt, inte märkt av någon av de många nackdelar som folk målar upp.
Hon har inte ont i magen mer än något annat av våra barn, och om vi misstänker ont i magen så är det befriande att jag slipper oroa mig över ifall jag har ätit något som hon inte tål. Att hon skulle få mindre närhet än ett ammat barn är bara skrattretande. Snarare tvärtom: just eftersom jag inte är tvingad att sitta med henne vid bröstet dygnet runt, vill jag vara mer nära och bära och ha henne sovandes på mig.
Så det är enklare och smidigare för mig att flaskmata, hon har inte ont i magen, vi har en extremt bra relation såhär tidigt, jag mår bättre, familjen får bättre förutsättningar för att fungera optimalt. Bättre sömn vetefan om jag märkt dock. Å andra sidan vet jag ju inte hur hon hade sovit om hon blivit ammad.
Jag har ingen åsikt om hur andra väljer att göra med sina barn. Jag tänker väl att det kan vara bra att prova att amma om man inte känner starkt att man inte vill, just för att det ofta är bra att veta vad man väljer bort. Jag skriver inte det här för att jag tycker att fler ska välja bort amningen, jag skriver det för att jag tycker att det är tråkigt att flaskmatning med ersättning alltid framställs som ett alternativ som man tar till när man mår dåligt, om man inte klarar av amningen eller liknande. Flaskmatning kopplas ihop med misslyckande, med besvikelse och med negativa upplevelser.
Men vi finns också. Vi som från första början har valt flaskmatning med ersättning och som bara har positiva saker att säga om det. Vi finns också.
47 kommentarer:
Känns skönt och befriande att läsa ditt inlägg. Jag är i och för sig inte mamma och inte ens gravid men jag känner att jag inte är helt 100 på att jag kommer att vilja amma om den dagen kommer. Känns skönt att läsa att man inte är konstig (för tro mig, det har jag fått höra och lär väl få höra ännu mer om den dagen väl kommer). Men jag har en liten fråga, får man äta någon slags tablett för att stoppa mjölkproduktionen för det har jag hört något om...eller hur fungerar det rent praktiskt och kroppsligt?
mycket mycket MYCKET bra skrivet, där du verkligen får fram det du menar. och ett perspektiv som verkligen behöver föras fram.
(ska bli spännande att se om några amningsfanatiker hittar hit & vad de lyckas missförstå i din text)
Jag kommer att försöka amma min bebis när den kommer, men det känns skönt att veta hur bra det kan bli om amningen inte visar sig fungera. Ska försöka att inte känna mig "misslyckad" om det inte går, utan istället tänka på dig som ett positivt exempel. :)
(menar givetvis inte att man BÖR känna sig misslyckad om man av någon anledning inte ammar, hoppas det inte tolkades så)
Du kommer snart att få höra att:
1) barnet kommer att bli allergiskt längre fram.
2) barnet kommer att bli mer sjukt än andra barn, alltifrån fler förkylningar till ökad cancerrisk.
3) barnet kommer att bli dummare i huvudet än andra eftersom det är "bevisat" att ammade barn läser och räknar bättre än flaskmatade.
Bara så att du vet vilka argument som kommer...
/en som också flaskmatat och inte ammat.
Bra skrivet! Vad skönt att det fungerar så bra. Jag förstår inte alls varför det skulle vara "sämre" att flaskmata, om nu folk tycker det. Själv har jag tänkt amma, om det fungerar. Men jag tänker inte plåga mig om det visar sig att det inte fungerar bra. Nu är det mitt första barn också, och även om det blir så att jag ammar nu så kanske jag resonerar annorlunda om det skulle bli en till plutt någongång. Den stora fördelen jag tänker mig är att pappan också kan ge mat.
Mycket bra formulerat! Jag är en så kallad "amningsfanatiker" (anser att det är bland det bästa valen jag har gjort) MEN jag skulle aldrig kommentera andras val eller tvinga på någon mina åsikter. Amning funkade perfekt i 2,5 år för vår familj och det är något som jag/vi aldrig skulle vilja byta ut. Vi provade falska och ersättning men vår vardag vändes upp och ner och vi återgick snabbt till det som passade vår familj bäst. Öskar att det fanns fler som kunde diskutera ersättning vs amning på en saklig nivå utan att blanda in personliga påhittade orsaker till varför det ena är bättre än andra. Valet av föda för sitt barn skulle inte bli lika laddat då.
Har aldrig hört om någon som äter ersättningen kall förut. Har ni gjort så från början? Blandar ni själva då eller ger ni sån som är färdig?
Tack för era kommentarer!
Johanna- Majkens storasyster åt både ersättning och välling kall, när Majken föddes gav vi först värmd ersättning men märkte snart att även hon föredrog kall eller rumstempererad. Vi blandar själva.
Jag tror att det kommer ifrån mig, jag kan inte dricka varma drycker alls.
Helt okej på alla sätt och vis.
Har inget alls att invända.
//Cloudy
Och jag blir så himla provocerad av ditt inlägg och så blir jag arg på mig själv för att jag blir så himla provocerad! Det är nåt med det där amningsmantrat som liksom har bitit sig fast och jag tycker ändå att jag är open-minded och så kommer jag ändå på mig själv med att tänka som värsta dinosaurie-BVC-tanten.
Alla ska såklart göra det som passar dem bäst.
Fan vad sur jag blir. På mig alltså,
Jag ångrar bittert att jag sitter och ammar femveckorsklumpen. Med storebror var det hur smidigt som helst. Han åt ordentligt, sen var han nöjd. Punkt och slut. Den här madamen ska snutta i tid och otid, jag springer runt med bröstmjölksfläckar överallt och gråter lite inombords varje gång jag tittar i garderoben på alla fina kläder jag inte kan använda eftersom de blir för opraktiska när man ammar...
Så här tänker jag: Jag vill inte att mina barn ska äta massor av industriellt framställda hårt processade råvaror, onödiga tillsatser och konstgjorda ämnen. Det gäller när de är 0 år, 5 år och 12 år eller whatever. Jag tycker inte detär bra mat helt enkelt, och bra mat (och bra miljö/hållbar framtid) är viktigt för mig. Finns inget annat val så OK, men i den mån jag har rimlig möjlighet att välja så väljer jag naturliga råvaror, eklogiskt, närproducerat, obearbetat, även om det innebär mer ansträngning från min sida.
Men, jag skiter rätt mycket i vad andra gersina ungar. De får dricka o'boy till rukost och äta felix pulvermos hela dagarna bäst de behagar. Jag förhåller mig lätt skeptisk till det sådär som man gör till andras val som man har svårt att relatera till, men jag tycker egentligen inte att det rör mig eller att jag har mandat att ha någon åsikt om det. I grund och botten gillar jag tanken på att människan har fria val även om det innebär tex det fria valet att äta skräp.
Eftersom ersättning inte är i närheten av att vara skräpmat ser jag inte hur det är en relevant jämförelse. Däremot förstår jag argumentet med miljö och ekologiskt etc, det är jag helt med på.
Modersmjölksersättning är en extremt hårt industriellt processad, i flera led kemiskt ombearbetad produkt. Ungefär jämförbar med margarin, som vi inte heller äter här. Så långt ifrån rena råvaror man kan komma. Jag vet att de flesta inte har något problem med att ge den typen av livsmedel till sina barn dagligen, men jag vill personligen ej göra det om jag inte måste, då jag inte tror att det är nyttigt. Vad andra väljer är deras ensak.
Tove - vilken oerhört dryg kommentar! "Jag tycker att det du ger ditt nyfödda barn är skräp, men men, det är ju inte mitt problem..."
Om du nu inte tycker att du har rätt att ha en åsikt om det, varför då göra en poäng av att "informera" om hur skräpigt det är?
Hörrödu mrs "klubben-för-oss-som-håller-med" Kirsten: Jag förutsätter att man bloggar för att man vill sprida sina åsikter och ta del av andras, inte för att ha något jävla kafferep där alla sitter och kliar varandra i nacken och låtsas tycka samma sak hela dagarna.Det finns en särskild plats i helvetet för folk som håller med. Så länge Ellen inte sagt att bara medhårsstrykare får svara så tar jag mig friheten. Säkert 75% av sveriges befolkning ger sina barn livsmedel som i mina ögon är rent skräp, (inkl. många i min närmaste bekantskapskrets) jag är knappast intresserad av att döma dem, men det betyder ju inte att jag tänker gräva ner min åsikt. Vill visa på ett argument mot ersättning som inte bygger på amningshysteri, sen om man tycker det är ett vettigt argument eller inte är aldeles frivilligt.
Det handlar inte ett dugg om att hålla med i sakfrågan eller inte, utan om att jag reagerar på att ditt/dina inlägg har en oerhört dryg och självgod ton. Att förorda att det "naturliga är bäst" i alla lägen är f.ö. att göra det väl enkelt för sig. Mänskliga val är mer komplicerade än så. Du visar ju inte alls det på ett argument, du bara tar tillfället i akt att berätta att du definierar ersättning som skräpmat. Jag känner inte Ellen, läser sällan bloggen och jag skiter högaktningsfullt i hur både hon och du matar era barn. Däremot så tar jag mig rätten att informera dig om att det du kanske tycker är en saklig ton inte uppfattas så i skrift. Godkväll!
Jag har inga problem alls med att man ifrågasätter eller kritiserar. Eftersom jag tycker att Toves argument är i klass med antroposofers "jag vill inte vaccinera mina barn för det är onaturligt"-dravel är det inte särskilt svårt att hantera den (i det här sammanhanget) avvikande åsikten.
*moohaha* Kirsten, gå tillbaka till din uppsats. "saklig ton?"...eh, nej det kanske inte precis är vad jag brukar använda i Bloggvärlden, och inte Ellen heller. Du är inne hos någon som själv omnämner sig "elitistisk" och slår mig i dryghet minst dubbelt (det är en komplimang).
Antroposofvinkeln är en ganska träffande analys, har gått waldorfskola delvis och skulle definitivt ha ungarna där om det låg närmre (dock tror jag inte på de mer andliga bitarna då jag är ateist). Ogillar liksom dem onödiga vaccinationerinte minst den mlt svininfluensan. Men att vara skeptisk mot vad industriell processning och onödiga tillsatser gör med maten har väl breddat sig något de senaste åren. För det flesta gör det dock ingen skillnad om de äter tex en produkt med syntetiskt framtagen vanilin eller äkta vanilj bara det smakar detsamma. För mig är det skillnad. FLummigt or not.
För mig fungerade inte amningen med något av barnen och det var skitjobbigt för mig, eftersom man från så många olika håll blev utsatt för press och frågor av sådana som anser att ersättning är gift som gör barnet sjukt, dumt och allmänt sämre än andra barn som får gulddieten bröstmjölk. Skitjobbigt! Precis som jag har våndats över de rön som kommit fram att svininfluensavaccinet orsakat narkolepsi hos annars helt friska barn har jag våndats över att barnen ska bli allergiska eller sjuka bara pga att de inte fick min mjölk i början. Ska det vara så, att man känner stor skuld och ångest när något inte fungerar? Ellens val är så extremt kontroversiellt och därför så enormt befriande för mig att ta del av. För mig fanns verkligen inget val. Ersättning är för de flesta inget valbart alternativ i något annat läge än då bröstet exploderar av bröstböld till följd av svår mjölkstockning (vilket faktiskt har beskrivits som "det bästa som kunde hända, för då fick jag sluta amma utan att någon ifrågasatte mig" av en nära vän till mig). Varför är det så här?
Jag tror inte att man blir "sjuk eller dum" av att äta margarin, vanilinsocker eller bröstmjölksersättning men det betyder inte att jag skulle ge det dagligen till mina barn istället för ena råvaror så länge jag har ett val,och det är ju vad vi diskuterar här. Världen är inte så svartvit att man endera är "amningsfanatiker" eller helt oproblematiskt skulle välja ersättning av rent praktiska skäl.
Väldigt bra inlägg! Och det skulle lika gärna kunnat vara jag som skrivit inlägget. Jag har tre barn, sista valde jag att inte amma. Så befriande! Upplevde det mycket mysigare och gossigare och ville vara mer nära än vad jag hade behov av med de andra två. När man ammar så måste man vara nära. Tror att min kropp kände ett annat behov av närhet när det där "måste" inte fanns längre =)
Tyckte även det var mer smidigt med en flaska vart som helst. Vi hade alltid termos med varmt och en med kallt när vi åkte iväg någon stans. Funkade otroligt bra! Hemma hade vi en vattenkokare med ställbar temperatur. Som stod bredvid sängen. Snabbt och smidigt.
Skulle välja att inte amma vilken dag som helst! =D
YEJ! Bra inlägg.
Det var mest det.
Åh vad skönt det var att läsa det här.
Jag instämmer i heja-skaran och säger att det var grymt skönt att läsa det här, och jag önskar att jag gjort det när jag satt och ammade mitt första barn. Jag fick bröstböld (som för övrigt inte har någonting med mjölkstockning att göra, det är en annan sak, har jag fått veta så här i efterhand) men kände ändå en press på att jag var tvungen att amma. Trots bölden (som var 6x8 cm stor) kände jag att det inte riktigt var okej, och fick bara en massa info om hur viktigt det var att amma och att man absolut inte skulle ge ersättning utan att rådgöra BVC först osv.
Och så till Tove: som du säger är ju världen inte helt svartvit, och jag skulle säga att det gäller även denhär frågan. Om man tar gröt som ett exempel - vanlig havregrynsgröt som du gör själv innehåller ju inte allt som ett litet barn behöver, vilket industrigröten faktiskt gör. Så om du håller dig till "naturliga råvaror" även där är det ju dina barn som får skit i sig, då det är bukfylla utan tillräcklig näring. Ett lite annat perspektiv, kanske?
Härligt att läsa om någon som valt att inte amma, oftast skriver folk om amning som funkar eller krånglar, medan de som ger ersättning är tysta om sina erfarenheter. Jag önskar att nyblivna mödrar behandlades som de vuxna människor vi är och presenterades de fakta som finns och inte bara en massa hitte-på. Så kunde fler göra ett aktivt val och vi skulle få fler glada och nöjda mödrar och barn.
Jag ammar ett barn som snart fyller tre år, så jag har valt en helt annan väg, men uppskattade ändå verkligen ditt inlägg. Välformulerat och sakligt. Heja dig!
Jag vill som många andra heja på dig.
Min amning fungerade inte alls, och jag tror att det var just för att jag egentlgen inte ville amma. Men det vågar man ju inte tänka, framförallt inte som förstföderska.
Jag försökte amningen i tre dagar, och sen började vi med ersättning. Också rumstempererad. Så oerhört skönt med rumstempererad mat på nätterna, på stan, i bilen, ja överallt.
Däremot blir jag så trött på att jag alltid måste försvara mig. Numera säger jag bara nej, jag ammade inte, utan tusen förklaringar som jag kände att jag tvingades dra runt med tidigare.
Men jag får fortfarande en del sneda blickar och fnysningar, framförallt från vissa andra ammande mammor och även barnmorskor.
Tack för det fint och bra skrivna inlägget!
tack för att du delar med dig till alla mammor därute som sitter med skuld och mår dåligt.
det finns alternativ till helamning och det är så otroligt skönt att någon kan stå och säga att man väljer bort det.
cred till dig!
kram
WORD :) bra skrivet!
Mycket inspirerande å bra skrivet! Verkligen skönt att höra så detaljerat å bra om erfarenheten av medveten flaskmatning från början.
Om du orkar skriva mer i ämnet skulle jag uppskatta ett blogginlägg med tips på hur man hanterar omgivningens kommentarer. Förslag på svar till folk som frågar/ifrågasätter å lägger sig i?
Bra inlägg!!
Jag funderar på att göra som du om jag får fler barn i framtiden.
Jag tyckte amningen med min dotter var ok och rätt mysig fram till hon var ca 3 månader. När jag då försökte fasa in henne på ersättning istället för amning var det stört omöjtligt. Det var oerhört jobbigt att vilja sluta, men inte kunna.
Till Tove: Bröstmjölk kan innehålla cancerframkallande miljögifter som lagrats i dina fettvävnader, PCB, dioxiner och flamskyddsmedel. En del forskare vill till och med hävda att man inte bör amma mer än fyra månader men det finns för lite forskning för att kunna dra slutsatsen att miljögifter i bröstmjölken ökar risken för cancer. Brittiska läkare har också kommit fram till att helammade barn har en ökad risk för järnbrist och riskerar i högre grad att drabbas av födoämnesalleriger och glutenintolerans.
Så mycket för det helt naturliga!
I övrigt! Vilken bra text. Och till alla där ute som flaskmatar och kämpar, jag håller på att skriva en bok i ämnet. Jag tröttnade på att det inte ens gick att få en liten broschyr i ämnet från landstinget. Jag raggar förlag nu för fullt!
Om ni orkar får ni gärna gå in och svara i min enkät om flaskmatning. Gäller er som börjat flaskmata era barn från start eller före fyra månaders ålder.
http://bit.ly/flaskmatning
Sprid gärna länken!
Tack på förhand!
Här finns mer information om boken:
http://blogg.enannansida.se/2011/04/pa-gang-en-bok-om-flaskmatning.html
Jättebra inlägg! Att amma eller inte amma är helt och hållet upp till var och en att avgöra.
Vill man inte amma så är det jättebra att ersättare finns. Men om man vill amma så ska man få den hjälp och det stöd man behöver för att få det att fungera. Man ska inte nöja sig med "Det fungerade inte" om man egentligen vill amma. Det ska inte göra ont att amma och det ska inte vara jobbigt. Med rätt kunskap och stöd är chanserna stora att man kan få amningen att fungera bra.
Och Petra, angående miljögifter i bröstmjölken. Vad tror du att kon som gjort mjölken till ersättningen har för miljögifter i sin kropp?
Jag vill gärna se forskningen på att bröstmjölk ger cancer. Här är en länk som visar forskning på att bröstmjölk dödar cancerceller. http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=544888
Och de brittiska läkare du hänvisar till är anställda av barnmatsföretag, deras studie har förkastats av vetenskapen för länge sedan, det var en gammal studie som drogs fram igen. Den baserades på barn som inte fick gluten introducerat under skydd av amning, vilket idag är välkänt fördelaktigt för att förebygga intolerans.
Och ökad risk för järnbrist? Nej, järnbrist är tvärtom mycket ovanligt bland fullammande småbarn. http://www.kellymom.com/nutrition/vitamins/iron.html
Med detta sagt vill jag återigen påpeka att det är upp till var och en att avgöra om man vill amma eller inte. Men felaktigheter och rena lögner vill jag gärna kommentera.
Petra: Trodde du att just ersättningsfabrikerna var utsläppsfria eller hur tänkte du nu?
-Ja bröstmjölken är full med miljögifter ochskit liksom allt annat som bebisen kommer äta och röra vi under sin uppväxt. Hur har det blivit så? Hur har vi tillåtit samhället att utveckas så? Livsmedelsindustrin inte minst: Iställer för att jokkla ihop något av naturliga råvaror köper vi färdigrättermed smaker framställda i labb av män med vita rockar. Att vi väljer att köpa industrifrmställd ersättning iställer för att amma "för att det är mer praktiskt" är ju en del i den tankemässiga utvecklingen som skapar detta samhälle.
Det är fint att det forskats fram antibiotika så att människor som annars skulle ha dött kan överleva. Samma sak med bröstmjölksersätning. Men det ger mig ingen som helst mer förståelse för varför människor väljer det frivilligt och jag ser inget positivt i en sådan trend.
Jag undrar om jag gapar efter för mycket som hoppas lyckas kombinera amning med flaska. Vad tror ni?
http://mammahemlig.blogspot.com/2011/04/och-sa-var-det-amningen.html
Jag ammade bägge mina barn, hade turen att det fungerade utmärkt för oss. Jag förstår om man blir ledsen om det inte funkar. Att bli skuldbelagd då är verkligen för jäkligt.
MEN vissa av kommentarerna här skrämmer mig "jag gråter när jag tittar in i garderoben på kläderna jag inte kan ha om jag ammar".... Herrejösses - är det därför man väljer att inte amma så blir jag fan i mig mörkrädd!
Gud så underbar läsning!
Jag känner mig alltid så "värdelös" och som en dålig mamma när jag tänker på att jag kanske vill sluta amma min son och börja med flaska istället (han är 3 veckor) pga olika saker.
t.ex:
* han har en skena som gör det hela bökigt
*han vill ha tutten ofta
* han suger stenhårt och rycker i tutten så det gör ont fastän det finns tillräckligt
* blir alldeles öm efter amningen och det svider i bröstvårtorna största delen av dagen..
Vill heller inte sitta 14 timmar om dygnet med en bebis klistrad vid tutten.. man blir så begränsad, och sen sömnen! existerar knappt längre..
Hej! Mycket bra skrivet. Jag har skrivit om mina erfarenheter, http://mybravenewlife.blogspot.com/2011/04/my-breastfeeding-story.html, som ni gärna får läsa om.
Fick länken till detta inlägg skickat till mig av en annan bloggerska, och måste säga att det var otroligt skönt att läsa att det är "ok" att inte amma.
Jag fick tvillingar för 4veckor sedan, de föddes 8veckor för tidigt och jag har kämpat som en galning med amning med de båda. Men när man har bott på sjukhus sedan de föddes och följer ett strikt 3h's schema där sondning, amningsträning, pumpning och allt där till ska hinnas med så försvann all min ork och energi. Jag kopplad amningen till något jobbigt, och stressen över att inte få det att lyckas knäckte mig totalt.
Förra några dagar sedan bestämde vi oss för att ge flaskan ett försök. Fortfarande med min mjölk eftersom jag har så mycket, men ändå en ny grej som antagligen skulle lätta på stressen. OCH SOM DET GJORDE! Känner mig som en helt ny människa!
Är fortfarande trött och sliten över situationen att bo på sjukhus, man vill bara hem hem hem. Men en baotasten har lättat ifrån mina axlar och jag ångrar mig inte en sekund.
Närhet får mina pojkar ändå, och jag kommer att ösa kärlek och närhet över dem så länge jag lever.
Att brittiska läkare skulle säga att amning ger ökad risk för gluten är fel.
http://www.food.gov.uk/news/newsarchive/2011/mar/glutenintro
Sökte bara på "inte amma" och dök helt sonika in i din blogg ;-)
Med min första dotter som föddes 2 dec 2010 var jag lite veligt inställd till amning, tyckte det verkade näst intill perverst. När hon väl föddes var amningen ett problem; det kom lite, vi fick ta till lite ersättning och mina vårtgårdar var svarta sårskorpor, otroligt härligt, eller inte.
När dottern var 3 månader hade mjölken nästan totalsinat, fast jag fortfarande försökte att amma för att trösta osv. Så då blev det flaskan på heltid.
Många påstår att de inte får i sig rätta vitaminerna och att mjölken ju ääär så viktig, vilken den ju säkerligen är. Men om jag jämför med hennes jämnåriga kompisar så låg hon flera månader före dem i utveckligen: kommer inte ihåg att hon kröp, men hon ställde sig upp och kutade när hon var 10 månader, hon äter allt; varenda grönsak och lökbit, hon pratar i meningar, ritar gubbar, "simmar" runt själv i bassäng med armpuffar där hon ej bottnar och är otroligt framåt ;-)
Känns skönt att kunna läsa så många positiva kommentarer och ett tydligt och bra blogginlägg. Jag ska nu ha mitt andra barn 22 nov och överväger ersättning från start.
tack som fan för det här inlägget. ska ha mitt första barn om 3 veckor och har haft på riktigt ångest över amningen pga det finns så mycket skuldbeläggning och rädsla för att mitt barn inte ska bli "normalt" om jag inte ammar alls. men jag vill verkligen inte, har haft en förjävlig graviditet och tror att det är viktigare för barnet att ha en lycklig mamma än en ammande mamma så nu har jag beslutat mig för att bara köra på ersättning! tack tack tack.
Brain, bra att du redan bestämt dig. Jag hade också en överjävlig graviditet, och tvivlade jättemycket på om jag ville/orkade amma. Omgivningen pushade mig dock att inte bestämma mig. Jag testade ett par dagar, men tog sedan beslutet att låta bli, helt utan ångest. Mitt barn mår alldeles utmärkt, och anknytningen finns verkligen där. Tack för bra inlägg!
Jag älska dig! Jag fick aldrig chansen att amma och grinade och kämpade och låg naken med bebis och den där förebannade pumpen tills han (ungen alltså) var 6 månader. Då bytte jag tillbaka pumpen mot en 3500 kronors-räkning... grinar fortfarande, fylld till bredden av skuld, undviker.folk för om någon annan ammar bryter jag ihop och hatar migsjälv extra följande vecka. Läser tvångsmässigt "bröstmjölken är.den bästa maten för ditt barn!" Och ingenstans står det "ok, det var synd att det blev s det blev men det är helt ok ändå".
Alla andra ammar, myser, blir smala och äääälskar allt, utom jag. Å så du då! Du blev min syrgastub på havsbotten. Tack!
Är boken klar?? var är den? Tack till dig.
Skicka en kommentar