Vi firar jul med min familj varje år, och så hälsar svärfar på ungefär varannat år. Ofta brukar julklappar mellan kusinerna (på makens sida) ändå utbytas på något sätt, men jag blir så trött på det. Det är plastsaker mot andra plastsaker och utan någon egentlig tanke bakom. Det är att byta gåvor bara för att ge, när ett tack skickas via sms eller ens det. När julklappar ibland byts i mars, men fortfarande kallas för julklappar.
Så i år sa vi nej till det. Och det, jag vet inte, verkar ha orsakat lite småsura miner. Men det är ju inte hållbart att byta saker mot saker, bara för att. När man inte ens firar ihop.
Apropå att ge bara för att ge så läste jag på, ja,familjeliv så klart, att folk ger julklappar för flera tusen till sina små barn. En fyraåring som får för 4000 kronor är inget ovanligt. Herregud.
7 kommentarer:
Jag tycker inte att det är så konstigt att det kan orsaka lite förvåning i leden. Att det drar ut på tiden kan ju ha -precis som du säger- praktiska orsaker, men en julklapp köpt som julklapp är väl en julklapp, även om den överlämnas i första kvartalet? Och förmodligen har detta betytt mer för dem än för er, dvs de har tyckt att det är ett sätt att hålla kontakten/visa uppskattning/försöka komma närmare eller vad det nu kan vara. När ni säger nej till det uppfattas det som att ni inte vill ha kontakt eller ens vidgå släktskap. Det skulle jag också bli sårad av.
Tror du? Åh, då får jag lite dåligt samvete trots allt. Jag tänkte mer att det är så onödigt att de går och lägger en hundralapp på någon leksak på ÖB och så gör vi detsamma och så byts det när vi inte ens är där och barnen får säga tack framåt sommaren när de träffas och det blir sån onödig konsumtion och byte av grejer.
I såna fall visar jag hellre intresse genom att umgås och hälsa på än att byta prylar.
Du skriver att DU blir trött på det, sen bestämde VI att säga nej till denna tradition. Det här med testiklar, är det något din man funderat på att skaffa sig?
Jag förstår dig helt och hållet, men tycker att Anna har en poäng.
För övrigt har jag en bekant som köper julklappar till sina barnbarn för över 4 000 kronor per barn. Gånger fem barnbarn. På en undersköterskelön. Jag fattar inte.
Ellen, förmodligen har du en bättre känsla för era släktingar än vad jag har, men jag som kan vara en försiktig general i relationer kan absolut se att det där lite... ska vi kalla det lågintensiva, kan vara ett sätt att ändå stanna kvar i loopen. Jag håller förstås med dig att umgänge eller någon annan form av kontakt spöar plastleksaker från ÖB fullständigt, men om man är lite rädd socialt tror jag att julklapparna ändå kan vara ett tecken. Men som sagt, du har nog bättre känsla för vad det är än jag har!
Anna - det är inte säkert, de verkade ju ha tagit illa upp. Jag förstod inte alls, men tack för synvinkeln. Får be maken prata med dem och förklara. Det är en ekonomisk fråga också, med en föräldraledig och en som har eget företag växer ju pengar inte som gräs här hemma precis.
Jag tycker det var bra Ellen, jag menar - hur länge ska man köpa julklappar när familjerna växer? Nån gång måste man ju stoppa. Förra året firade vi med makens familj och då tyckte mina syskon att vi skulle skippa julklapparna till varandras barn när vi ändå inte firar ihop. I år var det lite oklart hur vi skulle fira men jag tog för givet att vi hade avslutat den traditionen, alla barnen får ju ändå av sina föräldrar och mormor och farmor osv. Det räcker och blir över ändå. Just nu är det inte en ekonomisk fråga för oss men det känns som att det ändå är svårt att hitta på nåt som inte är för dyrt och som är en bra present och jag har inte riktigt energi till det. Sån hemsk moster/faster är jag ;-)
Skicka en kommentar