Idag skulle jag börja översätta en bok, och så skulle jag ta en lunchpromenad med en god vän. Kanske till och med få till en sushilunch.
Istället har jag bakat (väldigt) misslyckade syltkakor med Noa, och torkat snor på Majken, och stekt kesoplättar till lunch och har inte ens kommit ur mysbyxorna än.
När barnen inte har feber, men är krassliga ändå, är det så svårt att avgöra om de ska vara hemma eller inte. Orkar de med skolan? Vill de vara hemma bara för att spela spel och få äta kakor hela dagen, eller mår de faktiskt dåligt? Svårt. Feber är så definitivt liksom. Pang, bom, stanna hemma!
Nu orkade Noa inte med någonting i morse, och grät och hostade, så han fick vara hemma. Ett tag var han så pigg att jag kände mig lurad och irriterad, men sedan dess har han "blivit helt slut, faktiskt mamma!" och orkade inte ens baka klart eller äta lunch eller något. Så jag tror nog att det var rätt beslut trots allt.
Men hörrni, hur lyckas man med syltkakor egentligen? Mina blir alltid för smöriga (trots mindre smör än i receptet), för utflytande och tråkiga. Inget att skriva hem om, helt enkelt. Uppenbarligen något att blogga om, däremot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar