.JPG)
.JPG)
.JPG)
Det BLEV idyll! Fick ungefär 50 kommentarer om vilken fin vagn jag har, och nästan lika många om hur söta och härliga ungar jag har. Jag bara nickade och tog emot, för att spara inom mig tills nästa gång de bråkar inne på Ica.
De köpte varsin ballong, som ni ser på bilden. När vi kom hem var ungefär hälften av heliumet borta från Emmys ballong, och hon tittade lite på den och sa lågmält: Jag skulle nog inte ha valt hajen. Mitt hjärta brast.
Jag klarar verkligen inte av besvikelse. Jag klarar inte av det alls. Inte ens när det gäller saker som man logiskt sett vet kommer hända, inte på något sätt. När mina ungar är besvikna kan jag inte låta bli att försöka ändra världen åt dem. Jag vill vända och köra tillbaka till stan och köpa en ny ballong. Jag vill ta ner månen, jag vill få alla att älska dem, jag vill göra så att de aldrig någonsin igen behöver bli besvikna.
Alla andra känslor är jag okej med. Men besvikelse är min absolut största akilleshäl. Fy fan.
10 kommentarer:
Mysigt!
Jag och min bror fick köpa varsin sån ballong en gång. När vi kom hem dödade han min med en kniv...
Är helt med dig där, besvikelse är jobbigt.
Ååååh jag känner precis likadant. Jag dör inombords när jag ser min lilla son besviken. Och då har det inte hunnit hända särskilt många gånger då han bara är snart tre. Men det är nog den ondaste smärtan jag kan tänka mig.
det där besvikelsen alltså. fy fan. upplevde värsta dagarna efter julafton. ska aldrig mer säga att ungen inte behöver leksaker. lovar och svär inför hela blogosfären.
Haha, där har vi den. Definitionen av curling. :-)
När barnen blir besvikna vill föräldrarna ändra världen åt dem.
Folk brukar säga att jag är en så mjuk förälder. Men nopp, jag är hård. Så det kan bli.
Om man AGERAR som man känner Johan. Vilket de flesta inte gör.
Meh. :-)
Du skrev ju "kan jag inte låta bli att försöka". Det, om något är ju att agera.
Nån jävla ordning måste det finnas i ett parti.
Du har rätt. Märkligt uttryckt av mig, jag menade själva känslan.
Åh tekopparna! Sicken tivolinostalgi.
En väns barn fick en fin heliumballong som hon lekte med. Plötsligt for den ut genom dörren och försvann. Hon kämpade med gråten, hakan darrade och så sa hon: "Den var ändå jätteful!". Så himla bra exempel på hur vi ganska tidigt hittar sätt att förhålla oss till besvikelser. Jätteviktig träning! Men jag förstår verkligen din känsla av att man vill ställa allt till rätta.
Skicka en kommentar