Kom hem från Capoeiran ikväll och skulle visa maken en dubbelsnurrspark. Det heter det självklart inte, men det är liksom det man gör. Man sparkar med båda benen (dock inte på samma gång) och snurrar ett helt varv. (Självklart höll jag på att ramla, för när man ska visa upp något går det ju alltid dåligt. Men ändå.)
Om någon för ett halvår sedan hade sagt till mig att jag skulle älska att åka till en gympasal och svettas och sparka och springa och huka varje söndagskväll så hade jag skakat på huvudet och tyckt att de var galna.
Men här är jag. Varje söndag åker vi in till stan, med Veronica Maggio i bilens högtalare, och så sparkar vi och duckar, hukar och springer i en lånad gympasal. Och älskar det.
Tro det eller ej.
4 kommentarer:
Hur sparkar man med sina barn? Låter avancerat! ;-)
Men herregud! Stavfel, slarvfel och nu helt obegripliga (men roliga) ordbyten. Min hjärna vittrar sönder i smådelar. Snart kommer den här bloggen bestå av sms-språk och påhittade förkortningar. Oläsbart.
Tack för den här tiden, typ.
Men åh vad kul! Jag vill också. Men jag ska ju roller derba mig och ha mig och HALLÅ: har ni haft bloggtröff utan mig med shitvadjaghatar-kajsa? För i sånt fall: BUHU!
Ja, det ÄR verkligen kul. Fast jag dör ju av avundsjuka för att jag inte kan köra roller derby, så det går väl på ett ut.
Och inte haft, ska ha. Men det blir nog en sommarupplaga också (tycker vi alla bestämmer jag), så lugn du. ;-)
Skicka en kommentar