onsdag 4 april 2012

Ologiskt, hur menar du då?

Okunnig människa: Men vad ÄR det här tjafset med genus egentligen? Så himla larvigt!

Jag: Ja, men i grund och botten handlar det ju bara om att inte tvinga på barn könsroller utan att låta dem välja själva.

Okunnig människa: Amen asså! Alla vet ju att killar liksom är menade att leka med bilar och sånt, och att tjejer gillar rosa och dockor. Det bara ÄR så. Det kan man inte ändra på bara för att man är genustaliban! Det har ju ingen påverkat dem att tycka. Tror du att barn gör som föräldrar säger eller? Nej, de gör som naturen bestämt att de ska göra.

Jag: Men... jag har ju barn av olika kön och det går inte alls att se ett sånt mönster. Den som varit mest intresserad av bilar är tjej och den som varit mest omvårdande är pojke. Hur förklarar du det?

Okunnig människa: Men guuud, det är ju för att DU är genusrabiat. Du har ju påverkat dem att tycka så! Det är ju inte konstigt att dina barn gör så när du tycker att det ska vara så, det är ju skillnad!

Jag: ...

Är det något jag inte fattar så är det den makalösa bristen på logik och konsekvent tänkande när det kommer till genus och barn. Man påverkar självklart inte barn, de väljer helt själva. Om de inte råkar välja annorlunda än könsrollerna, för då är de påverkade. Men annars kan man inte påverka dem. Bara om de gör "fel". Va?

Lite som att "pojkar ÄR pojkar och det kan man inte ändra på bara för att man sätter på dem rosa". Nej, precis. Men sen då: "ni förvirrar dem så att de inte längre är pojkar när ni sätter såna griller i huvudet på dem". What? Come again?

Det är så makalöst... snurrigt alltihop. När det egentligen är så enkelt som att min son har en snopp har en snopp har en snopp oavsett hur mycket rosa han har, oavsett hur många glitterkalas han har eller om han köper klänningar en masse. Mina döttrar har snippor och äggstockar och de förtvinas inte om de... ja, jag vet inte. Vad är negativt för tjejer att göra? Nej just det, ingenting eftersom tjejer får leka med killarnas könsroll utan att det är skrämmande. För då höjer de ju sin status. Kräks.

Och sen de som ska gå åt andra hållet och vägra barnen vetskapen om att de är flickor eller pojkar, för att de inte ska identifiera sig med någon roll alls utan att bli helt fria. Jag orkar inte. För då blir det ju samma sak, bara tvärtom. Att det är så förknippat med en könsroll att tillhöra ett kön att man inte tror att det går att komma ifrån. Att det är farligt att vara tjej, för då blir man tjejig. Som att det är farligt att vara tjejig. Eller att det är farligt att vara pojke, för då kanske man inte kan låta bli att falla in i pojkarnas könsroll. Som att barn inte är starka individer med egen vilja och åsikter? Oavsett intentioner ser väl vilken tvååring som helst att situationen mellan benen är olika för mamma och pappa och vem liknar jag? Vad spelar det då för roll om man upprepar "du är ett barn, du är ett barn, du är ett barn"?

Jag bara svamlar. Jag vet. Men så här då: det är varken skadligt eller viktigast i världen att vara 100% säker på vilket kön man tillhör från tidig ålder. Det som däremot ÄR skadligt är att förutsätta att man därmed kommer vilja, vara, bli olika saker. Bättre då att påpeka att ja, du är en flicka. Och du kan göra precis vad du vill. Ja, du är en pojke. Du är fri att tacka ja och tacka nej till alla delar av det du erbjuds. Det räcker så.


4 kommentarer:

Lovika sa...

Word!

100 möjligheter istället för två, hur kan det någonsin vara att begränsa ett barn?

Och paradoxen att "de är sådana för de är födda till det, går inte att ändra" samtidigt som "du har förstört henom genom att förvirra henom när du sätter på rosa byxor och blå dödskalletröja samt låter henom leka att batman bor i leksaksspisen och skall åka och hämta batbarnen på förskolan"

presens sa...

Precis så. Fast jag är rätt nöjd så länge mitt barn inte vet att hon är en flicka, för det verkar som att den kunskapen på något vis är kopplad till en insikt om att pojkar och flickor ska vara olika och att det finns ett rätt sätt att vara flicka på som det gäller att anpassa sig till. Jag, som bara har ett, ganska litet barn, ser det som första steget in i den könade världen, där en flicka inte bara är ett barn med snippa, utan något så mycket mer.

Sen är det ju klart att hon vet att hon har en snippa (snoppar pratar vi inte så mycket om i den här familjen...).

Lisa sa...

Ja, det bara ÄR så. Suck och stön. När någon använder det argumentetet, oavsett sammanhang, så går mitt idiot-alarm.

Människor som jag i vanliga fall tycker är relativt smarta verkar förlora allt vett så fort genus kommer på tal. En av mina favoriter är "det är att gå till överdrift att sätta på en pojke rosa kläder". Som att det är färgerna i sig som är syftet.

En annan fining är "Jag tycker inte att man ska använda (=utsätta) barnen som försökskaniner/verktyg för att försöka bevisa sina egna idéer". Ofta uttalat av någon som använder sitt barn som posterchild för stereotypa könsroller då det gäller aktiviteter, leksaker och kläder. Nä, jag håller helt med.

Och: Ta plats och ha starka åsikter. Då förtvinar äggstockarna.

Ellen sa...

presens - det är ju skillnad på att inte övertydligt pränta in "du är flicka hörru" och på att börja sväva på målet när barnet själv kommit på vilket kön hon tillhör.