Det är lite farligt att ha en kompis som rider i samma ridgrupp som en själv, som bor några hundra meter bort och som har barn i samma ålder och som är ÄNNU mer sugen på att bli ponnymorsa än vad jag är.
Ännu mer riskabelt är det när det finns ett stall mitt emellan våra hus, och att det stallet enligt ryktet gärna tar emot inackorderingar.
Nu har jag ägnat hela förmiddagen åt att planera och drömma om hur vi ska skaffa en ponny åt våra barn. 90% av planerna går ut på att få våra makar med på tåget, resten är bara petitesser. Helt på allvar så kan jag inte tänka mig något härligare än att kunna ge mina ungar samma uppväxt som jag själv fick; den som ponnyryttare. Klubbtävlingar i hoppning, en häst att älska, solskensritter barbacka på sommaren.
Lite surt blir det så klart att stå på marken och uppleva det genom barnen, men det vet ju alla att det bästa är att leva genom sina barn. Det har Anna Wahlgren sagt är sunt, så då måste det vara så!
4 kommentarer:
Ja har ni de förutsättningarna är det nästan er skyldighet att skaffa en liten toto.
Åh jag skulle också vilja bli en ponnymorsa!
Hästar var livet under min uppväxt och de tidiga tonåren, nu med såklart men som småbarnsmorsa finns ingen tid!
Min dröm är att flytta från våran, visserligen enormt mysiga och fina, tegelkåk från -63 till en charmig gammal gård och bli mer självförsörjande på grönsaker, ägg och leva gröna vågenliv.
DÅ, då ska jag ha en liten flock med kusar åt mig och ungarna :-)
Men klart ni ska köpa en om ni är två familjer och bor så nära stallet! Det blir ju toppenbra!
Förutom det där med att AW har rätt så, självklart, go for it! Köp en liten islandshäst vettja så kan ni dela!
Skicka en kommentar