Så klart. Sommar deluxe.

Okej, så bara att för jag klagade på att jag inte hinner med sommaren så passade jag ju självklart på att göra precis allt idag. Vi var och badade och ungarna gjorde bomben och simmade och plaskade och Majken (ja, så är det - ungarna och Majken- hon räknas liksom som lite egen) slängde av sig sin solhatt och trampade runt i grillad kyckling och baguette som vi hade med som lunch. Och mamma följde med och vi satt på bryggan och läste i en tidning och tittade på barnen som hade sommarbadlycka. Instagram skulle ha kraschat om jag hade tagit kort på allt det. För mycket idyll på en gång liksom.

Sedan körde vi till en loppis och jag köpte ett litet bord (bild kommer) och jag blev totalt kär i ett skåp och nu är jag jätteorolig att någon annan ska hinna köpa det innan jag hinner dit med kärra att hämta dt med. Det är ett sånt där drömskåp. Ett sånt som man bara stöter på en gång, och nu är det säkert sålt redan. Så känns det. Jag kommer inte kunna somna ikväll.

Fast det kommer jag ändå inte kunna, för efter att barnen badat lite i poolen och jag legat och läst tidningar och böcker på en filt i solen så somnade jag och vaknade lagom till att steka köttbullar som ratades av alla utom två för att det var för mycket lök i. Så istället för en lång familjemiddag på altanen tog jag barnen och cyklade till en lekpark och gungade barn i kvällssolen och Majken kiknade av skratt. Står idyllen er upp i halsen än? Inte? Ja, men då fortsätter jag.

För när Emmy somnat spelade jag och Noa kort och när även han låg i sin säng tog jag en bok och satte mig i kvällssolen och läste ett tag, innan solen gick ner och jag länsade våra pallkragar på jordgubbar och smultron. Och nu sitter jag här och riktigt gnuggar era nyllen i min fabulösa sommardag.

Men om ni har haft en kass dag och tycker att min dag har varit FÖR bra så kan jag glädja er med detta: jag sov ingenting inatt, för min höft pajade lite efter rekordrundan igår. Nu har jag haft ont hela dagen. I morse kunde jag knappt gå, så det har blivit bättre, men det påminner mig om när jag var komplett handikappad som höggravid med foglossning. Fy katten! Det där naprapatbesöket jag har tänkt på länge känns allt mer akut och brådskande faktiskt.