Jag hämnades genom att rida så jävla bra att han fick lyda min minsta vink.
Bakdelsvändning nu, ökad trav pronto, skänkelvikning hoppla!
Jag hatar att jag så lätt börjar gråta. Om jag slår mig, blir arg, ledsen, glad, orolig. Jag börjar gråta.
Direkt. Jag kunde inte säga ifrån till en lärare utan att börja gråta. Jag har gråtit i förskolans kapprum när jag velat ta upp något jag blivit ledsen av att se. När jag bråkar, när jag är glad, alltid alltid alltid. Det är så jävla handikappande!
Blir man tagen på allvar om man sitter och bölar? Nej.
Verkar jag vara en mes som inte kan ta ett nyp från en häst utan att tårarna börjar rinna? Ja.
Finns det någon medicin mot överaktiva tårkanaler? Nej? Fan då.
2 kommentarer:
Jag gråter också, alltid. Kan ALDRIG ta en diskussion utan att börja böla. Det är hur jobbigt som helst!
Grinar jämt. Ju argare eller ju mer jag vill diskutera en sak - ju mer bränner det bakom ögonlocken.
Så himla irriterande..
Skicka en kommentar