torsdag 20 december 2012

Helt slut i huvudet.

Idag åkte jag som utlovat iväg för att handla de sista julklapparna. Or so I thought (läses med fördel med mycket dramatisk ton), för det jag skulle ha fanns ju så klart inte? I tre timmar irrade jag fram och tillbaka i vårt stora köpcentrum, bland människor och julpynt och ytterkläder alla önskade de hade lämnat i bilen. Så jefla hemskt det var.

Jag har ju sagt det förut: min hjärna stänger av när jag är iväg och handlar sådär. Stänger av helt och hållet. Till exempel ringde min man mig och bad mig köpa något från coop och jag sa ja. Jag handlar lite fler julklappar och ska sen gå ut med några påsar till bilen innan jag ska vidare till mataffären. Hittar jag bilen? Klart jag inte hittar bilen. Jag irrar omkring på parkeringen i ungefär en kvart innan jag hittar den. Som tur är såg jag ut ett minnesmärke så att jag skulle veta vilken rad den stod på när jag kom tillbaka ut igen.

Så in i affärerna igen och så hade jag hört min man önska sig något finpressat espressokaffe i julklapp trodde jag. TRODDE JAG. Så jag irrade runt där och letade efter en kaffebutik som skulle finnas, men som tydligen ätits upp av ett café istället. Aja, jag får väl köpa det en annan dag tänkte jag, och insåg i samma stund att jag glömt bort vad det var min man ville få köpt från coop. Så jag ringde upp honom och fick reda på att han ville att jag skulle köpa ett paket kaffe. Espresso. Finmalet. SKITBRA julklapp det hade blivit om jag köpt det i julklapp istället? Som att han skulle köpt en burk cola zero till mig i julklapp och bara "jag tyckte du sa att du önskade dig det?!".

Sen var det bara utmaningen "hitta bilen på parkeringen" kvar, men jag var ju så smart, remember? Jag hade ju sett ut ett minnesmärke? Så klart jag hade! Jag hade valt "den där gatulyktan som står precis där raden börjar". Så smart! För det var ju självklart inte så att det fanns en gatulykta VID VARJE JÄVLA RAD?! Ibland vill jag bara skjuta mig själv. Ungefär en kvart senare hittade jag bilen och åkte hem till familjen och nyss så skrattade jag så jag nästan grät till några klipp från nya Sunefilmen, så jag tror att man lugnt kan säga att jag är övertrött.


7 kommentarer:

presens sa...

Jag fattar inte. Tar inte alla ut märken för att hitta tillbaka till bilen? Jag är för övrigt lite sugen på en stor flagga av något slag, som man kan sätta på taket...

Zombie - Devouring Brains Since 1984 sa...

Hahaha kaffe i julklapp <3
Jag har lyckligtvis blivit klar med alla julklappar - nu skall jag bara trotsa köerna och ge mig in i affären för att köpa hem färskvaror tills måndag... yikes. Tur att jag hostar som en pestsmittad då, folk lär ju hålla sig på avstånd :)

LisaM sa...

Alltså jag känner mig sjukt nöjd att jag faktiskt fixade sista julklapparna igår och dessutom lämnade ytterkläderna i bilen under tiden. Sjukt nöjd :-)

presens sa...

Varför envisas folk med att gå omkring med ytterkläderna inomhus? Och varför i hela fridens namn tvingar de sina ungar att göra det?! Folk blänger surt på mig för att min treåring går tio meter från bilen till ingången i innekläder och kanske en tunn fleece, men låter sina egna småttingar springa omkring därinne i overall. Jag har sett mer än en liten unge i ullkrage och pälsmössa. Jättekul efter en timme. Not.

Ellen sa...

presens - poängen med ett minnesmärke är väl att kunna navigera efter det sen. Det misslyckas ju lite om ALLA rader har exakt likadana lampor som den jag sett ut för min rad. Hjälpte föga...

Tahira Faye sa...

Presens - De vuxna som har ytterkläder inne kanske helt enkelt inte har bil att lämna dem i? Vi åker ju buss eller promenerar till eventuella köpcenter om vintrarna och då har man ingenstans att lämna av kläderna.

Sonens jacka brukar jag dock knöka ner i min väska.

Inte för att jag varit på ett köpcenter på sådär tre år, men det skulle vara likadant idag.

presens sa...

Tahira: Ja, givetvis är det så för några, men jag har väldigt, väldigt svårt att tro att det gäller så många. Dels går det inte så många bussar till de ställen dit vi oftast åker och dels brukar det, de gånger jag ser när bussen kommer in, mest vara ungdomar som åker. Jag har aldrig sett en familj kliva av. Men nu bor vi på landet. De flesta i områdena häromkring som är gamla nog att ha körkort och bil har det.

På det nyaste köpcentret i krokarna har de dock garderob.