Mina kompisar lider av vanföreställningen att jag skulle ha någon slags "stil" i klädväg. Jag som känner mig så vansinnigt vilse när det kommer till utseende och kläder att jag skulle kunna gå vilse i en klädbutik till dödsdagar.
Men samtidigt känner jag att jag äntligen känner mig hemma i min garderob. Att jag trivs med de flesta av mina kläder. Och det var först när jag slutade använda byxor (förutom de mjukisbyxor jag tränar i och lämnar barn på förskolan i) som jag kände att jag inte var helt tappad bakom en vagn när det gäller vad jag har på mig.
Jo visst, det mesta i min garderob är fortfarande kläder som kostat 75 kr på någon julrea på HM, men det spelar ingen roll. Jag trivs rätt bra i det. Och jag kan ha på mig knasiga strumpbyxor eller annorlunda skor utan att känna att det är tillgjort eller märkligt, jag trivs. Jag trivs i mina klänningar (20 stycken, jag räknade igår) och jag trivs med att slippa ha tighta jeans eller osmickrande byxor på mig och jag trivs med mitt röda hår och är faktiskt inte alls särskilt brydd kring kläder på det sättet jag varit förut.
Enda smolket i min bägare är att det fortfarande är omöjligt att hitta tröjor. Klänningar går bra, kjolar har jag flera, koftor går bra - men tröjor? Helt. Jävla. Omöjligt. Jag kan inte ha t-shirts och jag kan inte ha skjortor/blusar och jag kan inte ha polojumprar, så kvar finns i princip bomullstoppar och den eviga kombon linne + kofta och jag är så trött på det. Jag vill ha fina tröjor helt enkelt.
Det värsta är att jag ser framför mig precis hur de ska se ut och i vilket material och vilken färg de ska vara i. Tyvärr kan jag inte sy, annars hade det ju varit avsevärt enklare att sy upp tröjeländena själv.
Men tja, jag syr ungefär lika bra som en capybara dansar balett. Så det lär ju knappast hända helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar