Förlåt att jag ältar flytten så himla mycket, men det är liksom det som ockuperar mitt liv just nu. Annars kan jag blogga om hur jag var full och gick ut med tjejerna i laget igår, men det är väl inte heller så intressant?
I alla fall: vi var ute i huset för att parkera en bil och hämta lite saker som finns kvar där och jag trodde att jag skulle gråta, det trodde jag faktiskt, men inte en tår kom. Det enda jag kände var att det tog sån jävla lång tid att köra ut dit (har blivit redig stadsbo efter en vecka i centrum) och att jag ville hem. Saknade det inte alls, konstigt nog.
Nu kan det ju också bero på att det är februari och regnigt och grått och inte ljuva maj, men ändå. Det kändes skönt att det var skönt att åka hem till lägenheten helt enkelt. Sen när vi kom hem sprang ungarna ut med sina sparkcyklar på gården och körde runt och sen lämnade jag familjen och gick på pubquiz och jag vet inte men det är verkligen en sån himla förälskelse för mig att ha allting nära. Jag kunde gå hem från krogen igår kväll. Min man kunde gå och handla ostbågar och cola åt mig när jag låg immobiliserad av bakfylla i sängen. Så många fördelar det här ändå är.
Att flytta i februari var ett smart drag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar