Igår grät jag mig till sömns när jag tänkte på de kvällar i juni då vi suttit på trädäcket, hört våra barn leka på studsmattan och luktat på syrenerna. Och nu hör vi någon spela hög musik sådär avlägset att det bara halvstör och vi måste vänja oss vid att bo med grannar igen.
Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan det här känns som hemma på riktigt. Jag tror att det kommer bli jättebra, det är inte det. Jag är bara väldigt nostalgisk, vemodig och sentimental.
Men sitter man på vår toalett kan man se in i vardagsrum på andra sidan vägen och där har folk tv-apparater så det är ju lite win ändå. Att se på andra människors tv när man bajsar måste väl räknas som någon slags life hack?
3 kommentarer:
Hoppas du snabbt kommer trivas, och se fördelarna med nya boendet!!
Om inte annat så brukar det vara kul att packa upp och inreda ett nytt ställe!
Det blir säkert jättebra när ni kommit på plats och du hinner njuta ( tex träffa vänner spontant) av fördelarna. Mitt i flytt får man ju vara glad om man hinner äta...
Sist vi flyttade hade vi barnen på förskolan när vi var och skrev på alla papper hos mäklaren. Mina svärföräldrar var kvar i lägenheten och dirigerade flyttfirman. Mitt i mäklarmötet ringde förskolan och sa att båda barnen hade magsjuka och måste hämtas omedelbart. Eftersom vi inte var klara och var en halvtimme bort från fsk ringde vi desperat efter svärföräldrarna men de var upptagna av kartongbärande så de hörde inte. Till slut fick jag tag på en föräldraledig granne som kunde gå över och säga åt svärföräldrarna att nånvart dem måste hämta barnen. Barnen levererades tillnya lägenheten där de fick ligga på varsin filt på golvet med varsin bunke att kräkas i. Flyttfirmanbar bara grejerna till hallen så jag var tvungen att bära allt till andra rum, varvat med bajs- och kräkstorkning. Som grädde på moset var elen till lägenheten avstängd så det började bli mörkt och jag var tvungen att jaga någon från Fortum som kunde slå på igen. Och någon från bostadsrättsföreningen som hade nyckel till husets elcentral. Vi tänker aldrig flytta igen.
Skicka en kommentar