Idag tog de bort Emmys gips och hennes stift i fingret. Allt gick bra och hon var jätteduktig, men kan knappt röra sitt lillfinger. Och det värsta är att jag inte vet vad jag ska säga. "Det blir bättre"? Det blir det ju, lite, men enligt läkaren ska det till ett mirakel om hon ska ha någon större rörlighet i fingret. Om det gör ont i fingret är enda lösningen en steloperation. Det är liksom så läget är.
Vi vet ju både hon och jag att ett finger inte är allt här i världen, men det är svårt att inte kunna ge någon tröst eller hopp när barn behöver det. Jag kan inte lova att det blir bättre. Jag kan inte lova att hon kommer kunna böja fingret särskilt mycket. Vi får bara vänta och se och hoppas att det i alla fall blir så bra det kan bli.
Tack och lov att hon inte är ett pianospelande underbarn som får sin karriär som pianovirtuos förstörd. Man får se det positiva i det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar