Jag har drabbats av insomnia. Det är så jävla jobbigt, särskilt eftersom jag behöver ca 10 timmars sömn för att fungera. Nu ligger jag ofta på kanske 4-5 timmar och mår skit av det. Dessutom så drar ju gärna hjärnan igång och ba "nu ska vi minsann hitta grejer att varva upp oss över" och jag har ca ingenting att tänka på som inte är ångestfyllt. Det blir så när alla områden i livet är skit: man har svårt att slappna av i tankarna.
Ibland brukar jag fantisera om hur jag får bokkontrakt. Det är en gammal fantasi jag har haft i flera år och den är väldigt bra, om det inte vore för att jag nu - när jag äntligen börjat skriva en bok - blir stressad av den eftersom jag borde skriva mer. När jag var liten brukade jag fantisera om att träffa en kille. Japp, exakt så patetisk var jag. Men ni måste förstå att unga Ellen var en väldigt oälskad liten tjej. Kärlek var inte min grej. Så jag var väl kanske 10-11 år och låg och fantiserade om att nån kille skulle flytta in som granne och så skulle han INTE gå i samma skola som mig. Nej, helst skulle han gå i en skola där alla var fulare än mig (well... svårt att hitta tbh) och så skulle han därför bli kär i mig. Och jag skulle äntligen bli ihop med nån. Det ni! Den fantasin. Slår boksigneringen ändå.
Annars så har jag igen laddat ner "Frozen - free fall" som är typ candy crush. Jag spelade ut hela det spelet för något år sen, men saknade det och har nu börjat om från början. Exakt samma spel. Jodå, jag vet hur man lever livet. Nån på internet lärde mig att man kan ställa om klockan för att få nya liv när man är desperat, men det fungerar liksom bara några gånger. Sen helt plötsligt ställer man tillbaka klockan och har 200 minuter kvar till nästa liv. Så det är ju kul...
Jag fattar att ni är avundsjuka och vill byta liv med mig.
1 kommentar:
Hehe. När jag var 10 fantiserade jag också om att bli ihop med någon, fram tills jag var ungefär 15. Eller äldre,har förträngt. Men det var en favoritfantasi.
Även att jag nu gärna kollar om filmer jag redan sett snarare än ser nya. Samma gäller böcker. Det känns.. Tryggt. För mig. Kan identifiera mig med det du skriver. Även om min kommentar kanske inte tillför något.
Skicka en kommentar