En dag på stan med Majken.

Så idag är jag ledig med Majken och vi hade ett uppdrag = köpa present till mamma som fyller år på söndag, åt min mormor. Sedan leverera presenten hem till mormor. Detta var uppdraget. Här är hur det gick:

Jag vaknade runt tio. Majken såg på tv. Efter ungefär 20 skrik av typen "Maaaajken kom hiiit" som hördes genom fönstret ut på vår gård där allt är lyhört, men INTE verkade nå själva Majken, fick jag äntligen henne upp för trappan. Här började vår sedvanliga fredagsrutin: jag försöker få henne att klia mig på ryggen med allehanda mutor. Idag fick jag två minuters kli på ryggen för en lunch på McDonalds. Typ vår standardtaxa. Jaja, vi klädde på oss (det tog sin tid) och gick på toa i förväg (jag, Majken vägrade) och cyklade sedan iväg.

Problem nummer ett: affären där jag skulle köpa min mammas present var stängd. Men eftersom jag visste att presenten fanns på iaf ett annat ställe tänkte jag att vi skulle cykla dit och köpa istället. Easy peasy, lemon squeezy. Men... den andra affären hade stängt för gott. Bommat igen. Jahapp. Vid det här laget var det lite över lunchdags och vi var båda hungriga, så vi begav oss tvärs över stan till McDonalds för att äta den utlovade lunchen.

Såhär går det till när Majken äter sitt Happy Meal:
Först måste hon ta en ballong.
Sen måste hon kolla sin leksak.
Sen måste hon öppna alla förpackningar.
Sen måste hon klättra på en stol.
Sen måste hon äta en nugget.
Sen måste hon skrika på mig för att jag smakade hennes dip.
Sen måste hon gå och hämta mer salt.
Sen måste hon ha på tre påsar salt på sin pommes.
Sen måste hon skrika att jag är dum, som tar bort iaf 70% av saltet från hennes pommes.
Sen måste hon äta en nugget.
Sen måste jag tjata och tjata och tjata på om att nej, du ska inte klättra nu, nej du ska inte springa ett varv runt bordet, nej du ska inte leka med leksaken nu, du ska äta nu, om du inte äter dina pommes så äter jag upp dina pommes hör du mig, sluta skrik på mig jag sa ju att jag skulle äta dem om du inte... ja men ÄT DIN JÄVLA MAT DÅ?!
Sen måste hon sura.
Sen måste hon äta typ klart.

Jag var färdig ungefär innan hennes första tugga. Sedan tillbringade jag tiden med att få mer och mer ont i magen (hej avskyvärda IBS) och att googla var fan jag kan köpa mammas present.

Till sist blev hon färdig. Sedan gick vi mot en galleria för att leta kalaspresent till hennes kompis, plus födelsedagspresent till mamma från mig. Inte för att det var dagens uppdrag (present från mormor till mamma var dagens uppdrag) men för att vi ändå var på stan.

Fast allra först toalettbesök. Eftersom jag lider av IBS så vet jag ju självklart precis var alla gratistoaletter finns, så vi uppsökte en sån. Majken gick på toa. Jag gick på toa och sa TYDLIGT till henne att du får INTE öppna dörren under tiden jag är på toa. Hon lydde... men under protest. Majken upplyste mig nämligen om att det är ÄCKLIGT med bajs som luktar. HENNES bajs luktar inte. Det luktar bara jordgubbar. "MEN MAMMA DITT BAJS STINKER, JAG KAN INTE VARA HÄRINNE LÄNGRE DET GÅR INTE ATT ANDAS ÄR DU KLAR SNART JAG VILL GÅ UT HÄRIFRÅN JAG DÖR!" skrek hon under tiden jag stressade med att dra upp strumpbyxorna och ner kjolen eftersom hennes hand vandrade farligt nära dörrhandtaget. Till sist gick vi i alla fall ut från toaletten... och möttes av kö. Som självklart hört vartenda ord Majken skrikit. Inte alls pinsamt.

Nåja. Åhléns. Det gick typ smärtfritt. Vi kan sammanfatta det med att vi båda två överlevde och inget gick sönder. Jag hittade till och med ett par sandaler, så på det stora hela en succé.
Sen present till hennes kompis. Haha vad kul det är att släppa in en femåring i en leksaksaffär. Not. Det slutade med att jag valde någon present i all hast eftersom min mage än en gång gjorde ont. Och när jag säger att min mage gjorde ont så vill jag bara påpeka att detta är jämförbart med när folk är magsjuka. Jag är ytterst bra på att hantera magsmärtor, jag är van. Så när jag inte klarar det längre, då är det illa. Jag födde barn och tyckte att värkarna var rätt okej, eftersom jag är van vid kramper i magen. Den nivån.

Så jag sa att vi måste gå på toa igen. Här blev Majken sur och VÄGRADE följa med in på toaletten. "DET ÄR SÅ ÄCKLIGT NÄR DU ÄR PÅ TOA MAMMA" sa hon högt när vi gick igenom affären mot toaletten. Tack älskling. Hon fick i alla fall stanna utanför. Risken för att hon skulle försvinna uppskattade jag till ca 50/50, men det var fan värt det.

Okej, så vid det här laget har vi ätit, köpt skor och present, varit på toaletten två gånger, gett mig huvudvärk och fått hela gallerian att höra "MAJKEN STANNA! NEJ SÄGER JAG! STÅ STILL DÄR! ÅK INTE UPP I RULLTRAPPAN TILL NÄSTA VÅNING!" ca 500 gånger. Det var dags att fixa dagens enda uppdrag: presenten till mamma från mormor. Ja, ni minns ju.

Eftersom den affär som förut var stängd nu skulle ha öppnat enligt informationen på dörren så åkte vi dit igen. När jag säger "åkte" så menar jag "cykla tvärs över stan med Majken som viftar med sin ballong från McDonalds  överallt" och även om jag sa att jag inte skulle stanna om hon tappade den visste jag att en tappade ballong skulle leda till kaos, så det var nervkittlande.

Men! Vi kom fram! Tyvärr var det... ja, såklart. Fortfarande stängt. Här står jag utanför affären, med en trött och bråkig Majken och såklart så känner jag att magen krampar igen. Såklart. Varför inte?

Så jag ger upp. Jag ringer mormor och säger att jag kommer imorgon istället. Sen går jag in på mataffären och köper saker till att baka brownies, vilket jag i ett svagt ögonblick igår lovade. Tappar bort Majken. Hittar henne igen. Hanterar utbrott. Betalar. Letar reda på Majken som rymt under tiden jag betalat. Säger "Nu måste vi cykla hem fort, sluta krångla, jag har ont i magen och måste gå på toa".

Såklart tycker min älskade dotter att detta är helt orimligt, så hon skriker rakt ut. "NÄE MAMMA! DU HAR REDAN BAJSAT TVÅ GÅNGER NYSS! INGENS MAGE FUNGERAR SÅHÄR!"

"Min mage fungerar såhär" väser jag fram och cyklar sedan hem. Det var en halvtimme sen vi kom hem och nu skriver jag det här medan min kära dotter sitter bredvid mig och frågar om jag inte ska somna snart, inte för att hon tänker baka själv, absolut inte, hon tog bara fram skålen i förväg, men hon kan sjunga för mig så att jag somnar om jag vill?

Hm. Jag anar oråd. Å andra sidan är jag rätt trött...