Min man har varit i Sthlm på kurs sen i måndags och kommer hem ikväll. Den här familjen fortsatte sin vana med att nån blir sjuk när det bara är en vuxen hemma, den här gången blev det jag. Eller sjuk och sjuk, krasslig. Ont i halsen, hosta, raspig röst. Frusen och svettig på samma gång. Trött.
Och eftersom vi vänjer Bibi vid nya hemmet så har jag sovit med henne i Noas säng två nätter nu. Katterna ba "nä men vafan, VI ska ju sova med dig?" och har jamat och krafsat på den stängda dörren natten igenom. Rummet var såklart jättevarmt också och så försökte jag öppna fönstret men då hördes ljud från gården så Bibi måste skälla och varna mig och tja, jag låg där i sängen med ont i halsen och hosta och jamande katter och svettades. Och i måndags var det kaos med barnen och katterna välte ner en vas som gick sönder. Igår hann jag pga bråk med barnen inte ut med Bibi som kissade inne. Sen somnade jag på soffan och orkade inte lämna Majken så hon fick vara hemma.
Alltså jag vet att folk har det såhär jämt och att jag inte borde klaga? Men jag är trött och krasslig och det har varit rätt slitigt senaste dagarna. Men ikväll kommer han hem igen och jag ska sänka min arma lekamen i ett varmt bad eftersom jag inte ska ta sista promenaden med hunden.
Igår förresten så dök en Snorlax upp på "nearby" i Pokemon men vågade inte leta reda på den eftersom barnen låg ensamma och sov och jag ville hem så fort som möjligt. Fick världens läskigaste bild framför mig när jag stod nere vid övergångsställen och tittade upp mot lägenheten. "Tänk om jag såg en främmande man med kniv i köksfönstret nu?". Blev så äckligt rädd och skyndade mig hem igen.
Herregud vilket meningslöst blogginlägg. Jaja.
1 kommentar:
Nä, alla har det inte så jämt - inte ens du, ju!
Jo, det är klart man ska klaga! Vad har man annars sina medmänniskor till?
Skicka en kommentar