Let's cheer!

Igår följde jag med Emmys cheerleadinglag till DM i Nyköping. Jag är ju tränare (mest hjälptränare alltså) för hennes lag och därför befann jag mig på en buss kl 06.10 på väg mot en heldag av tävling med glittriga rosetter och stissiga tweens. Herregud vilken utmaning det var. Ljudnivån var vansinnig, vissa andra föreningar var helt jävla galna i hur allvarligt det tog på allt, och vi kom hem först 22. Såatteh... idag är jag trött.'

Men det var såklart fint också. Att sminka tjejerna i blått och silver och hjälpa till med hår och rosetter och peppa dem inför att gå ut på tävlingsgolvet. Att få hjälpa dem med deras nerver inför tävlingen och deras besvikelse efter att de glömt mycket och gjort halvmånga småmissar. Den delen var kul. Den långa väntan på att resten av lagen inom föreningen skulle tävla klart, prisutdelningen med galna falsettskrik från hysteriska tjejer när de "vann" en klass bara deras lag tävlat i, eller det rätt kassa arrangemanget? Inte lika kul. Men jag gjorde det!

Komisk grej dock: när vi var på väg till våra omklädningsrum så gick vi flera vuxna ihop med tjejerna som skulle tävla. Vem var den enda som blev stoppad av funktionärerna för att bli upplyst om att området bara var för aktiva och tränare? Jag. Varför? Jag vet inte. Antagligen för att ca alla andra var blonda? Eller såg mer "cheer" ut på andra sätt? Vet ej.

Jaja. Det var en upplevelse, helt klart. Fy vad illamående jag var efteråt dock, av ren och skär trötthet. 12 maj är det dags igen verkar det som. Spännande/skitjobbigt!