Varför det är så viktigt för mig att ingen ska tro att jag har fel? Vet ej, men det är verkligen en av mina allra värsta grejer: när folk tror att jag inte vet/kan något som jag mycket väl vet/kan. Får typ panik av sånt. Avslappnad karaktärsdrag det där.
I ALLA FALL så ville Majken klä ut sig till Svarta madam. Så vi pysslade nån "spegel" och gjorde henne otäck och det blev faktiskt helt okej för att vara en hemmagjort utklädnad. Som Majken sa: "alla andra hade köpt sina, jag var den enda som hade gjort min".
Den blev faktiskt så bra att hon kanske vann utklädnadstävlingen. Kanske? Japp.
Jag frågade henne när hon kom hem vem som hade vunnit. Hon ba "jag!". Jag frågade kanske tio gånger om det var sant, om hon inte lurades. Nejdå, hon hade vunnit. Det var spegeln som hade gjort det, och till pris hade hon fått välja två grejer från kiosken. Så sa jag till maken, som hade hämtat henne från discot, "hörde du att hon vann?". Han ba "well..."
Så det visade sig att precis i slutet av discot så hade de ropat ut vem som vann utklädningstävlingen. Maken var där men hade inte hört namnet. Och Majken var just då på spökvandring. Varför hon trodde att hon vann? Jo, för att nån av niondeklassarna som arrangerade det hela hade kommit fram till henne när hon stod i kö till spökvandringen, och frågat om hon var tjejen med spegeln (den hade hon tagit av då), samt vad hon hette. Och som Majken påpekade så frågade de inte nån annan vad de hette, alltså betyder det att hon vann. Dessutom: eftersom de frågade om hon var tjejen med spegeln så hade hon rätt i att det var spegeln som gjorde det.
Det där med vad hon vann? Rena fantasier. Unge!
Jag tänker i alla fall köra på spåret att hon vann, eftersom idén med spegeln var min. I need this win!!
1 kommentar:
Är 46 och kan fortfarande inte se in i spegeln i ett mörkt badrum. Litar INTE på att hon bara kommer fram om man säger ramsan...
Skicka en kommentar