Ha ha ha ha ha ha ha. Ursäkta, men ha ha ha ha ha ha. Ha. Ha ha ha. Ha ha.
Näe, det finns inte fem rätter alla i familjen gillar. Jag har funderat och funderat och funderat och är osäker på om vi ens har EN rätt? Jag tror att vi allihop kan enas om langos, men det är på håret. Det är inte bara barnen som är kräsna, det är jag också. Mina barn gillar kött och chark och husmanskost. Min man också. Jag gillar skaldjur, kryddigt, starkt, smakrikt.
De andra kan enas om att spagetti carbonara är jättegott. Jag kan inte äta det. Vi är tre i familjen som älskar musslor, två som ogillar det. Alla älskar pizza förutom Emmy. Jag hatar hamburgare som de andra helst äter. Visst, alla i familjen tycker om pommes frites, men det räknas ju inte som en maträtt? Jo men kanske att fish & chips är en sån rätt som alla gillar faktiskt. Se på fan. Det och langos = friterat är det enda som går hem hos alla? Sunt.
Klassisk barnmat som köttfärssås går inte hem hos Noa, min man hatar skaldjur även om vi andra älskar räkor och aioli en fredagskväll, alla gillar paj men de andra vill ha med skinka i och jag vill ha kanske smakrik ost och grönsaker?
Det är ett totalt fuckup, matsituationen i vår familj. Inget funkar. Så därför försöker jag tänka att så länge vi lagar rätt bra, varierad och halvnyttig och halvkul mat så får de i alla fall med sig den kulturen hemifrån. Sen kanske de aldrig lär sig tycka om chimichangas eller linssoppa ändå, men då får de väl steka fläskkotletter och göra gratinerad falukorv i ugn i sin egen familj när de växer upp. *kräks lite i munnen*
(Det här var ett av era önskeinlägg)
10 kommentarer:
När jag såg rubriken på det här inlägget i min blogglista var min första tanke "Ha ha ha ha ha ha ha ha ha!" Om jag kunde komma på en enda, skulle jag jubla!
Nu fick jag tänka lite och kom på potatisbullar. I vår familj gillar alla potatisbullar. Se där.
Vi gillar falukorv i ugn med potatismos! (Fast det är klart, en korvände görs utan lök, senap och ost). Och hemgjorda köttbullar med sås och lingon. (Även om vissa i familjen föredrar köpelingon framför egenrårörda) De flesta fiskrätter äter alla med glädje, om än med olika tillbehör. Våfflor uppskattas av alla även om jag föredrar det till frukost framför middag. Serveras kött och potatis äter kanske vissa mer potatis och andra mer kött (men är det bra kött som är bra tillagat slåss vi om köttet) Felafel med valfria tillbehör äts också av alla.
Jag tycker allvarligt talat inte det är så svårt att genom att servera olika tillbehör göra den mesta maten tilltalande för alla. (Men det är klart, jag tittar surt på min man om han har åsikter och säger att man inte måste äta allt som står på bordet) Däremot tycker jag det är tråkigt att komma på vardagsmat.
JsN
Problemet är att vi sällan lagar sån mat som går att äta "lite" av. Typ köttbullar och potatis - ja, det fungerar ju. Men alla maträtter vi gör som är "allt i ett", då kan man inte äta lite av en sak. Typ enchiladas, kycklinggryta, soppa osv osv. Då blir det mackor eller fil efteråt för barnen. Eller om det är jag som inte gillar det.
Men varför göra mat där allt är en röra när preferenserna är så olika? Är det inte att göra saker besvärligare än de behöver vara? Det mesta går ju att laga i två grytor istället för en utan att det blir mer jobb (bortsett från en kastrull till att diska) Och man kan krydda mer på bordet/ha en stark sås som tillbehör för de som vill ha starkare eller plocka undan lite innan man kryddar på. Pss som det hemma hos mig som barn "alltid" lagades mat där köttet var separat så att jag kunde välja annat (vegetariskt) protein.
JsN
Ja, självklart går det att göra så i många fall, till exempel kryddar jag alltid vid bordet eftersom jag vill ha stark mat. Men om 4/5 i familjen gillar lasagne så kommer vi äta det, även om det innebär att allt är i en enda röra. OCh det är så det oftast är: att alla förutom en (och det är inte samma person varje gång) gillar maträtten. Då får den femte nöja sig med fil sen helt enkelt.
Sen att barnen ändrar smak och ena veckan ogillar det de gillade förra veckan, det är en annan, vansinnesframkallande, historia.
Som här då. Varken Spike eller Johannes äter "rött kött". Varken jag eller Spike äter kyckling. Johannes äter inte skaldjur. Spike gillar dessutom inte något som på något sätt har "sås", det vill säga soppor, grytor, röror, lasagne etc. Det blir mycket fisk med olika tillbehör här hemma...
Sushi och pannkakor är det enda alla tycker om!
Haha! Tack för inlägget! Det är väl bara att ge barnen mat man själv gillar och inte pjåska. Tänkte jag innan jag fick barn... Nu tre barn och totalt kaos. /Inläggsönskaren
Fast paj. Varför inte en grönsakspaj som serveras med skinka och grönmögelost? (Eller två mindre med olika innehåll utöver grönsakerna och äggstanningen)
Och carbonara kan man röra ihop på tallriken,
Musslor kan serveras som en del av en plockmåltid. Fredagens räkor kan kompletteras med lite god skinka utöver brödet och majonäsen. Man kan ha flera sorters korv med olika styrka om man äter korv. Hamburgaren kan ätas utan brödet och några fler tillbehör kan sättas fram.
Jag tycker att det oftast med väldigt enkla medel går att förändra så att alla äter samma men på ett sätt som de uppskattar.
JsN
Jag skrattar också, jättehögt - LOL.
Mina barn är numera 18, 16 och 16 år och ÄR FORTFARANDE KINKIGA MED MATEN. Men vår fredagspizza, den gillar alla. Hemgjord, alla gör sin egen och lägger på det de vill ha. Men en lång tid åt ena dottern inte fredagspizzan, då gjorde vi potatisbullar åt henne. Man kan få psykbryt för mindre, för det mesta försöker jag att inte bry mig. Men ibland blir jag helt galen. Fast nu blir jag mest arg över att de inte kommer hem och äter, alla äter på olika tider. Oh, the joy.
Skicka en kommentar