Jag jobbar på att inte vilja sätta mig till doms och diktera villkor för vem som är feminist och inte. Det är svårt, för som vi alla vet tycker jag att jag sitter inne på livets sanning och nådigt portionerar ut den till er andra då och då. Alla har vi våra brister.
Men i två frågor kan jag inte låta bli att bli helt jävla rabiat och förvägra folk att kalla sig feminister om de har fel åsikter: amning och abort.
När det gäller abort är det inte så svårt; de allra flesta feminister (typ alla?) är eniga om att abort är kvinnans val och enbart hennes. Hon väljer. Ja, nu pratar jag inte om någon låtsas fp-feminist som även tycker att vårdnadsbidraget är någon slags feministisk revolution, utan om oss andra. Vi vettiga. Vi enas om att det är kvinnans kropp och därför bestämmer hon och så är det slutdiskuterat där. Precis som det ska vara.
Och på exakt samma sätt ska det vara när det gäller amning. Full valfrihet för kvinnan. Inga jäkla värderande åsikter. Tyvärr är det inte lika självklart där för många feminister. I sin amningspositiva iver lyckas man nedvärdera valet att flaskmata, vilket jag tycker är problematiskt.
Kvinnans grundläggande rätt att bestämma själv över sin kropp är inte självklar. Inte genom tiderna, inte i alla delar av världen och med de vindar som blåser är det mycket illa ställt även i den rika och "upplysta" västvärlden. Att som feminist då komma med åsikter om hur andra kvinnor väljer att göra med sina bröst är väldigt märkligt. Särskilt när man gör det under parollen "barnets bästa", som bekvämt nog råkar sammanfalla med abortmotståndarnas huvudargument.
Det är en jäkla låtsasfeminism helt enkelt.
8 kommentarer:
Amen på det!
Jag förstår inte heller hur det kan vara svårt. Rätten att bestämma över sin kropp innebär att varje kvinna ska ha möjligheten att göra ett informerat val. För att det ska vara möjligt krävs god information, mycket stöd och hjälp vid alla alternativ. Och inte en enda pekpinne. Det gäller både abort och amning/flaskmatning. Svårare än så behöver det inte vara.
Håller med. Något jag stör mig otroligt på är de som tjaffsar med kvinnor som vill ha kejsarsnitt o babblar om naturlig födsel hit o dit, bra för dig om du vill gå igenom en naturlig förlossning med allt vad det innebär men tvinga inte på någon annan det
Men YES, jag kvalar in. Fast sen kan jag tycka att de här två exemplen är två enkla saker när det gäller att vara feminist. Det är två val som är helt egna enligt mig, ideologiska (och ev verkliga) val som jag inte har svårt att stå för. Värre för mig är att vara aktiv feminist i vardagen, t.ex. ta konflikter med kollegor som uttalar sig: nedsättande om kvinnor/antifeministiskt/allmänt klumpigt eller skämtar, när man som svar får "ta det inte så allvarligt; du vill alltid tjafsa; typiskt tjejer" etc. Jag tycker jag är bra på att ta rent ideologiska konflikter, men sämre att bekämpa vardaglig degradering av kvinnor eller jämställdhet. Gärna en önskerubrik av den kategorin, om du är med på vilken skillnad jag försöker förklara...
Bortsett från att FP vill avskaffa vårdnadsbidraget så har du helt rätt ;-)
Men kvoterad föräldraledighet då!? Det tycker jag också hör hemma på toppen!
Men vad tusan, så otroligt katagorisk du är. När man blir mor lånar man ju liksom ut sin kropp till en annan individ som också har rättigheter.
Yes, jag tycker att man ska få göra abort, men jag tror att ingen tycker att man ska få göra abort i typ 25:e veckan. Eller?
Jag tycker inte att någon ska behöva amma om de inte vill, men om det nu inte hade funnits något fullvärdigt alternativ så hade mammans behov till sin kropp understigit barnets behov av hennes kropp. Eller?
Det måste vara så lätt att vara så stensäker på att man själv alltid har rätt och att andras åsikter är lite mindre värda.
Håller med både dig och Cecilia! En svår och komplex fråga! Det handlar inte bara om en person, det handlar om barnet också.
Skicka en kommentar