När man är jättejättetrött och bara vill lägga sig ner och gråta och sen står inför tisdag till torsdag ensam med barnen och deras aktiviteter och mina aktiviteter och jag fattar inte varför vi lever i kärnfamiljer. Jag fattar inte varför man vurmar för det så mycket?
DET ÄR JU IDIOTISKT!
Ba nej, nu ska ni bo 4-5 personer i ett hem och slita er utbrända med handling, matlagning, skjutsning och så vidare. Samtidigt ska familjen två hus bort göra likadant, och nästa familj. Och så ska släkten vara utspridd och vänner bo ensamma även om de inte vill vara ensamma och så ska det saknas vuxna i en familj och saknas barn i nästa familj. Så ska vi ha det. Några blir deprimerade av ensamhet och andra deprimerade för att de aldrig får en stund ensamma. Detta ska vi värna. Såhär är det NATURLIGT ATT LEVA för när vi bodde i grottor så satt ju alla ensamma i varsin grotta och så samordnade man aldrig att ta barnen till forsen för veckans fiskelektion. Var familj för sig. Det fattar ni väl att det är naturliga och äkta och rätta. Låt föräldrar gå på knäna för all del, men fucka inte med kärnfamiljen. Våga inte!
Sen så vågar folk påstå att det är för att folk lämnar kärnfamiljsnormen som gör att många är ensamma? Ba "folk skiljer sig så lätt nu för tiden, klart att man blir ensam". Eh nä? Om man slutar isolera sig i små små öar av föräldrar och barn och kanske nån mormor som hälsar på så skulle ju fler inkluderas. Mindre ensamheter, i olika konstellationer.
Ifall jag lever som jag lär? Eh nej. Jag orkar knappt gå ur sängen på morgonen. Jag har inte tid eller ork att utmana rådande samhällsnormer. Men eftersom jag har en någorlunda fungerande hjärna trots bomull pga stress och trötthet så kan jag ju se att det här är helt stört. Stört, I tell you!
4 kommentarer:
Åhh, nu fick jag nostalgi till när barnen gick på förskola och vi bodde nära vänner med barn i samma ålder. Vi kastbytte barn (en familj tog de äldre barnen, den andra de yngre), turades om att hämta på förskolan, gick hem till varandra och åt, tog med varandras barn på aktiviteter och levde som en storfamilj, fast i olika lägenheter. Så praktiskt och så sjukt skönt!
I nästan alla städer finns det kollektivboende. Nåt att kolla upp.
"It takes a village to raise a child" och sådär... Håller med dig, vill du flytta hit?
Jag har inte direkt någon master plan för att utmana kärnfamiljsnormen, men däremot en för hur man klarar logistiken när barnen har tusen aktiviteter. 1. Dra ett mail till vettiga föräldrar med jämnåriga barn och skriv att din barn ska börja på dittelidatt, vore det inte kul om deras barn också skulle börja. Här kan man få 1-4 napp beroende på timing och hur stort förråd av familjer man har att välja på. 2. Föreslå samåkning för hela slanten. Alternativt när dom är lite större så kan gå efter ta buss tillsammans alla barnen.
Dessa föräldrar kan sedan användas för att påminna en om uppvisningar, matcher etc.
/L
Skicka en kommentar