Jag tror inte ni fattar exakt hur besatt av mitt hår jag är. Inte som i "gud så vackert mina gyllene lockar är" utan snarare "du hår, min nemesis, varför fortsätter våra fejder?!".
Just nu är jag dock mest obsessed med det faktum att jag har långt hår. Det inte bara når till axlarna, det går nästan nedanför. Jag kan närapå säga mig ha "lite drygt axellångt" hår. Senast jag hade så långt hår var... aldrig. Då fattar ni! Det är som att normala människor (med vanligt hår som inte går av så fort det växer ned till axlarna) skulle ha hår ända ner till knäna. Jag lovar er att då skulle ni också stå och titta i spegeln och göra miner och fåna er.
Det finns inte filmkameror på offentliga toaletter va?
Let's hope not.
Jag vet inte var det här ska sluta. För varje centimeter blir ju by default "det längsta jag har haft". Jag kommer bli en sån där som virar håret 74 varv runt midjan och bara "klippa mig? Varför då? Det är ju så praktiskt när min älskare ska klättra in genom fönstret och inte har någon stege."
Å andra sidan bor vi i en enplansvilla, så jag tror att han skulle kunna klara det redan med det hår jag har nu. Som är (om ni inte har uppfattat det än) ovanligt långt för att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar