fredag 26 februari 2010

Ha ha huh?

När blev egentligen humorn en sån viktig del i vårt samhälle? Var det någon gång då vilken medioker skådespelare som helst insåg att "det där med stå up-komik, det kanske vore något", eller vad är det som har hänt? Melodifestivalen får i år kritik för att vara så tråkig, så värdelös, så icke-rolig. Jag håller med, programledarna är under all kritik och deras skämt är plattare än den tv Anton Abele köpte när han var blott 11 år. Men det förhindrar inte att jag ställer frågan: sen när blev humor en essentiell del i varenda tv-produktion?

Det har ju inte alltid varit så att komiker är det högst eftertraktade epitetet i samhället. Förut var mysig, trevlig, duktig mer ledord än rolig. Visst har Arne Hegerfors skämtat småputtrigt med Martin Timell och jag är säker på att Gunde Svan drog något skämt med Agneta Sjödin, men mer än så var det inte. Komiker var inte programledare - komiker var på sin höjd pausunderhållning, och så var det med det.

Idag finns det fler humorprogram på tv än det finns dokusåpor, träningsprogram och dramaserier. Det enda som slår humorprogrammen är matprogrammen, och även där luckras gränsen upp (se Landet Brunsås).
Vi betalar dyra pengar för att gå på humorshower, stand-up gör att du får ligga mer än om du vore prins(essa) och om någon bara är programledare utan att vara leverande komiker så sågas man på direkten.

Jag säger som sagt inte emot, jag tycker att Måns och framförallt Christine är skämskudde-dåliga, men någonstans måste man kanske ändå fråga sig: är det deras jobb att vara komiker? Om man nu tar "vanliga dödliga" som inte får folk att storkna ut genom näsan av skratt, måste man då tvinga på dem unkna skämt och putslustiga vitsar som får en jublande publik att bli lika obekväm som förlovningsvideon från hovet? Helt enkelt; är det deras uppdrag? Varför inte låta två mediokra programledare vara just mediokra programledare? Berätta lite trevliga fakta, fluffa upp artisternas ego, gulla lite med publiken? Varför denna besatta strävan efter att få in skämt i varje liten mening?

Jag tror att till och med ö-ver-artiku-leerande Christine Meltzer skulle vara lite mer tolererbar om hon slapp sitt krystade manus. Kanske.

2 kommentarer:

Johan L sa...

Det har faktiskt diskuterats, och ett svar är att förändringen skedde när H Schyffert bestämde sig för att börja göra stand-up. Då blev det creddigt och accepterat och Brommamammorna invaderade varenda tv-gala.

Ellen sa...

Aha. Det är jag som är lite efter då, med andra ord. Jag borde ha anat att Schyffert hade ett finger med i spelet.