Ska vi fortsätta avliva lite klyschor då?

Om det är något jag stör mig på så är det föräldraklyschor. Som till exempel "Amning är det absolut bästa för ditt barn" eller "Man skaffar väl barn för att umgås med dem!", som jag redan har tagit upp.

Men det finns ju fler. Det finns ju sjukt många fler. Och alla liksom rapas upp av förälder till förälder, från morföräldrar till nyblivna föräldrar. Från bvc-personal till mammor, från pappor till kompisar och så vidare i all oändlighet.

Men vad är det egentligen klyschorna säger? Och varför upprepar man dem? Jag antar att det är för att lugna föräldrar och det är ju lovansvärt i sig (för herregud vad föräldrar är oroliga idag), men samtidigt kan plattityderna faktiskt uppmuntra felaktigt beteende och det är det väl ändå ingen som vill? Som följande exempel:


"Du som förälder vet alltid bäst när det gäller ditt barn"

Eh nej? Jo visst, jag fattar att man menar att föräldrar ska stå på sig när de misstänker öroninflammation trots att vårdpersonalen säger att det inte är något. Eller att man inte ska ta åt sig när mormor eller farmor tycker att barnet ska få skrika lite, det är ingen fara. Det är som sagt en fin tanke, men jag har märkt att fler och fler använder uttrycket så att det ska tolkas bokstavligen. Och då blir det skrämmande.

För nej, jag vet inte bäst när det gäller mina barn. Det är därför vi har vården, till exempel. Det är också därför vi har utbildade lärare som ska ansvara för barnets utveckling. Det är också därför som jag läser böcker av kunniga inom ämnet barn och barnuppfostran, för att lära mig mer. Jag vet till exempel inte vad som är bäst för mitt barn gällande solskydd om jag inte lyssnar på de som är experter i ämnet.

För drar man uttrycket till sin spets så betyder det ju att föräldrar inte kan göra fel. De vet ju bäst när det gäller deras barn. För det finns inget försonande i uttrycket. Det heter inte "Du som förälder vet vad som är bäst för ditt barn, så länge du håller dig inom de givna ramar och regler som vi som samhälle har satt upp". Och om man nu inte menar att föräldern alltid vet bäst så blir ju uttrycket rätt så menlöst, eller hur? "Du vet alltid bäst, fast egentligen bara när det gäller små områden som vilket pålägg ditt barn gillar mest. Och även då vet du inte bäst, för ungar ändrar sig ju från dag till dag."

Jag har höga tankar om mina läsare, jag är övertygad om att för er som läser det här så håller jag just nu på att försöka sparka in en dörr så vidöppen att en hel studentkortege kommer igenom den. Men jag är ledsen att säga det: vissa resonerar faktiskt som så att föräldrar alltid vet vad som är bäst för deras barn. Skrämmande, men sant. 

En klyscha på ungefär samma tema är "Mår mamman bra, mår barnet bra". Alltid mamman, nota bene. Och återigen, om man använder det i betydelsen "Klart du kan gå på spa trots att din ettåring är förkyld, mår du bra så mår ditt barn bra", då är det ju helt okej. Lite överflödigt dock, om man nu inte är en självuppoffrande typ som hellre skulle offra sitt lillfinger än ge barnet burkmat. Men jag fattar grejen.

Saken är ju tyvärr att det inte är så folk använder uttrycket. Istället slängs det fram när gravida kvinnor röker, när mammor uppenbart negligerar sina barns behov, när föräldrar sätter sitt eget välmående framför barnens. Återigen, en vidöppen port för er - himla svårt att förstå för många andra.

Jag kan fortsätta i evigheter.

"Ingen har på sin dödsbädd tänkt att man tillbringat för mycket tid med sina barn" 
 - Kanske inte det, men jag tror att rätt så jävla många kvinnor har ångrat att de inte haft något arbete och ingen karriär och därmed ingen inkomst och ingen pension. Kanske inte på dödsbädden, men i ca 20 år innan dess. Men det kanske inte räknas?

"Alla barn är individer, det går inte att säga något om det specifika barnet"
- Njae... är det verkligen så? Klart som fan att alla barn är individer. Till och med enäggstvillingar som har föräldrar med makabert dålig smak och blir klädda i likadana kläder under hela uppväxten är individer, även om deras föräldrar har missat det och trott att de fått TVÅ till priset av EN. Men går det inte att generalisera då? Jo men fan visst gör det det. Alla ungar behöver kärlek, värme, närhet, föräldrar, stimulans etc. Sen behöver inte alla det på samma sätt, tid eller sådär - men grundförutsättningarna finns liksom där ändå. Det här är rätt så basic, precis som allt annat, men ändå - svårt för vissa.

"För en förälder är det egna barnet alltid vackrast"
 - Say what now? Är det bara jag som inte riktigt förstår sambandet få barn - bli blind? Jag är i alla fall mycket medveten om att mina barn inte är sötast eller vackrast. Jag tycker med största sannolikhet att de är sötare än vad andra tycker, men jag har inget problem med att se andra barn som är sötare, vackrare eller finare. Jag har heller inga problem med att se att en av dem inte precis är Lika Söt som sina syskon, men hey - sen när är söthet det viktigaste här i världen?

Jag kommer inte på några fler, gör ni?

(Det här med blogg alltså, så sjukt bra. Ingen skulle någonsin orka lyssna på mig om jag hävde ur mig allt det här. Men om jag skriver ner det så läser ni, och jag tror säkert att någon av er var uttråkad nog att läsa ända hit trots att hela inlägget egentligen var rätt meningslöst. Vidöppna dörrar and all that.)