Mitt huvud skrämmer mig, på riktigt. Min hjärna har börjat koppla om på något sätt så att den skickar helt - och då menar jag helt - slumpmässiga minnen till mig, helt orelaterat till det jag gör. Det handlar alltså inte om någon associationskedja som jag kanske inte förstår själv, utan det är helt slumpmässiga minnen som jag inte ens visste att jag hade som kommer vid totalt skilda tillfällen.
Jag kanske får en minnesbild av hur jag köper skor som nioåring när vi sitter och pratar om den sjuka utvisningen av flyktingar. Eller så får jag en bild av en helt vanlig middag för kanske sju år sedan, när jag står i duschen. Och så vidare, och så vidare.
Jag stör mig på det här något enormt. Det finns ingen poäng med mina minnen, det finns ingen tankekedja bakom. De bara dyker upp. Och stör. Och oroar.
För brukar man inte säga så, att hjärnan vid en tumör kopplar om för att komma förbi tumören och därför blir det lite fel ibland i hjärnan? Men liksom, hur får man en CT (Heter det så? Jag går efter vad de säger i Greys) bara för att man har börjat få plötsliga och tätt kommande minnesbilder? I Sverige räddas ju inte ens döende barn, en vuxen kvinna som stör sig på sin minnesfunktion får väl rådet "sov mer" eller något.
Och det kanske skulle hjälpa, att sova mer. Men jag vet inte, det borde vara lättare att flirta till sig en hjärnscanning.
5 kommentarer:
Datortomografi heter det på svenska. Wikipedia.
Hur man flirtar till sig sådana vet jag dock inte. Jag fick en eftersom jag ibland kände det som att världen snurrade. Ingen hjärntumör.
Ah, tack. Jag får väl ringa och fråga då, om jag blir mer orolig. "världen snurrar" kanske är ett sätt?
Jag "lider" av något liknande fast med platser. Helt plötsligt minns jag genvägen till den affär jag brukade handla i när jag gick på mellanstadiet eller uthuset i trädgården till huset där jag bodde mina första fem år. Och med minns menar jag att det känns som att jag är där. Lukter, ljud och allt kommer tillbaka. Är det en plats där jag brukade cykla känns det som att jag cyklar. Ja, du fattar. Ganska märkligt men jag gillart. Har dock aldrig tänkt att det skulle kunna bero på en hjärntumör. Det skulle jag inte gilla. :-/ Tror dock att det "bara" är en del av hjärnans oändliga sorterande av information. Något triggar minnet just då även om jag inte förstår vad det är.
Sådana där plötsliga flashbacks- både minnen och platser- har jag haft så länge jag kan minnas.
Ela och Lo - jo alltså, jag har haft det också alltid. Men nu är det så sjukt ofta. Många många gånger om dagen. Så ofta att det liksom stör.
Jag kan också få minnesbilder från drömmar som jag drömt för många många år sen. Sjukt.
Skicka en kommentar