De säger:
"Ska ni omplacera eller avliva era barn också då eller? Det är ju precis lika illa som att avliva eller omplacera ett husdjur bara för att det inte fungerar längre."
Jag säger:
"Om man inte klart kan prioritera och älska sina barn över sina djur så ska man inte ha barn"
4 kommentarer:
Ibland tror jag att det är det där att man måste vara klädsamt förtvivlad. Leva ut sin ångest och ånger, sitt elände, för att få förlösning och lov att omplacera/avliva. Som att man inte älskar sitt djur lika mycket om man kort och gott TAR DET ANSVAR som kommer med relationer till andra, djur som människor. Lite som att BVC säger "alla kan inte amma" till den som gråter över den uteblivna mjölken, men strängt straffar den som säger "hoppsan, det här gick visst inte, hur gör man när man flaskmatar".
Är det ni som måste omplacera/avliva djur? Jobbigt i sånt fall. Men rätt beslut.
Nej, det är inte vi. Som tur är. Men det dyker upp så otroligt ofta och jag förstår bara inte hur man kan våga sig på att skuldbelägga på det sättet.
Att ta ansvar är precis vad det handlar om, bra sagt.
Därför att många gör det med ungefär samma eftertanke som de som säger: "nej, pappan kan inte vara föräldraledig" utan att ens ha räknat på det. (vilket i sig antagligen betyder att de inte borde ha djur, ja.) Självklart finns det fall där man måste omplacera eller avliva, precis som det finns familjer där den ena parten faktiskt inte kan vara föräldralediga, men ofta är folk för lata eller dumma(?) för att faktiskt försöka tänka ut nåt annat.
De som tycker att man ska ge sina barn allergimedicin varje dag om de blir allergiska mot familjens djur, istället för att omplacera djuret är också sjuka i huvudet. "Men hunden var ju faktiskt där först"... Aaaarrrggh! >:(
Tack för en bra blogg förresten, jag brukar läsa rätt ofta men är dålig på att kommentera.
Skicka en kommentar