Apropå jul och sånt då. Och genus.

Idag skulle vi lämna in besked till Noas lärare om vad barnen vill vara i luciatåget. Noa vill vara Lucia, precis som förra året. Mig veterligen var det ingen som retade honom då, och jag hoppas att ingen kommer göra det i år heller. Samtidigt är jag rätt säker på att han kommer kunna stå emot sånt larv, särskilt eftersom vi göder honom med "de som retas är korkade och fattar inte, du är smart och bra".

Det finns säkert massor av nackdelar med små byskolor, men en sak är bra: det är inte anonymt och det är inte stort. Noa går med samma kompisar som han har gått på förskolan med (sen vi flyttade hit) och de kommer gå i samma klass tills femman. Det blev ingen chock när han började förskoleklass eftersom det var samma klassrum och lärare som förra året. Samma kompisar. Samma skolgård, samma vuxna, samma allting. Jag hoppas och inbillar mig att det ger honom fler chanser att våga vara sig själv längre. För jag tänker mig, antar, att om man som sexåring börjar skolan inne i stan bland massor av andra elever som är större och väldigt många, då kanske det inte är så lätt att våga vara lucia i luciatåget, även om man vill.

Och när han väl ska börja inne i stan så kanske han inte vill ha något annat än svarta och tuffa kläder, det vet jag inte. Han kanske har ändrat smak och stil helt tills dess, det är ju drygt fem år kvar. Men om han fortfarande är och vill se ut som den han är nu så tror jag att det blir lättare att möta omvärldens fördomar och kritik om man är elva år än om man är sex år. Om inte annat så har han haft ett gäng år på sig att få vara sig själv innan han stöter på större motstånd.