1. Huvudvärken. Nej, den försvinner inte. Ja, den beror på något med sängen/sömnen eftersom jag vaknar med jobbig huvudvärk på morgonen. Ja, allra troligast är ju att det här med att sova i en säng med tre trasiga "underplankor" kanske inte är det bästa för nacke och rygg.
2. Min munblåsa. Siri, min syster, var här i helgen och självklart kom blåsorna i munnen som ett brev på posten. Jag kan mycket väl vara den enda i hela världen som är allergisk mot sin egen syster.
3. Värmen. Öh, det är första advent snart. SNÖ tack!
4. Noas bensmärtor. Vi var tillbaka på sjukhuset idag och de bara "Näe, vi vet inte. Fortsätt ge ibuprofen när det gör ont för det går ju inte att operera eller ge tunga mediciner när man inte kan säga vad problemet är". Hurra liksom. I fyra år (fyra hela år!) har han vaknat med smärtor i knä och leder på nätterna. Ibland har han ont redan på eftermiddagen, ibland så tidigt som strax efter lunch. Det känns ju lagom kul att fortsätta låta honom ha så ont och bara kunna ge medicin när han väl skriker av smärta, men vad ska vi göra då? De "vet ju inte".
5. Att jag fortfarande inte har en fungerande telefon. Visserligen helt mitt eget fel, men ändå irriterande. Min fina stackars iphone.
6. Vi har slut på värmeljus. Och så glömmer jag köpa det varje gång jag är och handlar. Jag kommer ihåg allt annat, men värmeljus - denna oas i novembermörkret, glömmer jag varje gång.
7. Min lathet. Jag vill inte vara född lat, men det är jag. Om ni som inte är lata bara hade en aning om hur jäkla handikappande det är att varje dag behöva överkomma sin inbyggda lathet så hade ni haft en stor beundran inför det faktum att vi lata lyckas företa oss något, någonsin.
Tja, det var det. Vissa irritationsobjekt är rimligare än andra, kan jag känna rent spontant.
9 kommentarer:
Antar (hoppas) att de redan har kollat detta, men skriver ändå; barnreumatism?
Ja! Latheten! Alltså det är hemskt. Jag har försökt kbt:a bort den på egen hand men jag är typ för lat för att ta det på allvar. Så sjukt handikappande.
Gissar att det redan är testat men ett RA-test på VC borde annars vara på sin plats. Visserligen har han ju ont i knäna så det borde inte vara reumatism. Det börjar nästan alltid i smålederna (ex tummarna)
De har kollat för barnreumatism. De har röntgat och böjt och tagit prover både hit och dit. Kvar finns titthålsoperation, men eftersom det inte bara är hans knän som gör ont så känns det lite väl drastiskt.
De säger att det inte är barnreumatism, så jag får ju lita på det så klart.
Min vän har EDS och troligen har hennes dotter det med. Dotter är fyra år och har precis som du beskriver ont i lederna, särskilt i knäna och det blir värre av fysisk aktivtetet.
Du får googla EDS, men det har också med överrörlighet att göra.
Har aldrig kommenterat tidigare, men läser din blogg varje dag och gillar den massor.
Men just idag kände att att jag var tvungen att kommentera.
Det kan inte vara så att din son är överrörlig i lederna?
Jag tänker om han därför framåt eftermiddagen blir trött och öm. Får han ont när han sitter still och blir kall?
Det behöver inte alltid vara reumatism, utan kan mycket väl bero på överrörlighet. Det brukar hjälpa ganska bra med värme och massage. Så massera och stoppa i värmedyna och värmefilt sängen! Kanske värt att testa?!
UmeåElin - jag vet inte om kriterierna för det stämmer in riktigt, men ska kolla upp det noggrannare.
Anonym - men borde inte läkarna ha upptäckt de då? De har ju böjt och bänt och röntgat och jag vet inte allt, en sån "enkel" sak borde väl ha upptäckts?
Nu har vi iaf fått remiss till en ortoped, även om läkaren inte trodde att de skulle hitta något heller.
Skit i läkarna och ta med honom till en sjukgymnast istället. Läkare kan noll och nada om sånt här...Jag gick runt och hade abnormt ont i mina leder i över tio år. Läkarna fattade ingenting. Sjukgymnasten klämde lite, sa "du är överrörlig i alla leder. Gör de här övningarna och träna de här muskelgrupperna lite extra." Simsalabim, nu har jag i princip aldrig ont längre...
Barnreumatism visas inte alltid på prover. Det har du fått info om, hoppas jag? Själv är jag vuxen barnreumatiker och debuterade i just knäna..
SeTa - nej, faktiskt inte. Får väl fråga om det igen när vi kommer till ortopeden. Tack för infon!
Skicka en kommentar