Förutom en hjärndöd utlandsresa skulle det sitta fint med ett gäng klänningar nu. Eller en drös kjolar och blusar om det kniper, även om jag föredrar klänning. Det bästa plagget någonsin.
Jag har så svårt att förstå mig på kjol- och klänningsföraktet. Ursäkta, men byxor är väl ändå djävulens påfund? Trångt och tight och stelt och obekvämt. Till skillnad från kjolar och klänningar som är så mjuka och sköna att det knappt märks att man har kläder på sig.
(Fast det har man ju, som tur är. För naken vill jag i alla fall inte gå. Det är ju inte bekvämt heller, för den delen.)
Om man är som jag: utan stil och känsla för mode, så är klänningar så otroligt smidigt. I en klänning ser man för det mesta välklädd ut även om man inte har ansträngt sig. Klänningar kan vara festliga såväl som vardagliga, beroende på accessoarer, smink och frisyr.
Alltså, yay klänningar. Det var väl det jag ville säga.
6 kommentarer:
Jag önskar att jag hade samma härliga inställning till kjol/klänning ... men det har jag inte. Det är fint med kjol och klänning. Det är nog närmare tio år sedan jag hade något av de plaggen på mig - tyvärr. Jag brukar skylla på att jag är så kort att det är svårt att hitta kjol/klänning som har "rätt längd" på min kropp. Nej, jag trivs nog bäst i jeans och en top även om jag börjar snegla på en annan typ av kläder att fylla in garderob med tack vare nya jobbets klädkod. Kjol och kavaj kan man ju ha ihop, så kanske jag skulle satsa på något sådant nu när våren är här.
Berätta om klänningsföraktet? Jag trodde alla resonerade som du gör, med klänning blir man enkelt snygg/välklädd/bekväm/whatever situationen kräver?
Själv är jag så lång att många klänningar blir liiiite för korta på mig. Förr brydde jag mig inte om det, men nu när jag inte är purung längre känner jag mig lite "mutton dressed as lamb" när fållen är högre än strax ovanför knäet och lite tantig om fållen är alltför långt ned. Så det blir oftast byxor för min del. Ah, dessa i-världens kval och problem!
Alltså, *jag* gillar inte klänningar, men jag föraktar inte dem så till vida att jag ser ner på andra som har dem på sig.
Egentligen är det inte klänningen i sig jag ogillar, det är strumpbyxorna. Alternativet, att gå utan strumpbyxor är värre, för det innebär att mina feta lår gnids mot varandra och ger mig utslag och eksem.
Jag känner mig inte alls välklädd och bekväm, utan snarare utklädd och stel. Och jag ogillar att jag rör mig annorlunda, står annorlunda, sitter annorlunda än när jag har byxor. Jag ogillar att det är svårare att cykla.
Men visst, på sommaren kan det vara skönt. Jag har en kjol (hoppas att den passar nu till sommaren) med inbyggda shorts i något nättyg. Jätteskön! Men ändå begränsande i rörelsemönstret eftersom det inte är någon vidd i den.
Anna A - jo, men det anses av många vara FÖR finklätt eller "opraktiskt" (vilket är helt stört, för klänning är ju mer praktiskt än byxor nästan alltid) eller för feminint eller för oseriöst. Självklart ihopkopplat med att det är så förknippat med kvinnlighet, men ändå.
presens - köper man rätt strumpbyxor är det superbekvämt. Men man måste hitta rätt! :-)
Och det gör man inte. Särskilt inte när man inte jobbar på det. ;-)
Dessutom är det skitsvårt att hitta skor som passar till klänning. Tycker jag.
presens - Jag håller med dig om vedermödorna med strumpbyxor.
Skicka en kommentar