Ja, men jag började ju störa mig och måste häva ur mig denna irritation någonstans.
Det här med att ta av gemensam tid till sig själv, vad är det för sätt egentligen? Nu senast dök företeelsen upp på en ridlektion: "vad tyckte du om min sits idag och vad var skillnaden mot förra gången och jag tycker inte mina skänklar sluter om på rätt sätt nuförtiden och prata bara om varenda detalj i min ridning fast du ska hinna prata med åtta personer till på dessa tio minuter, för jag jag jag är viktigast".
Jag bevittnar det här hela tiden. På föräldramöten ("jag vet att alla andra kanske vill prata om större frågor som anti-mobbningsarbete och sånt, men det är väldigt viktigt för mig att ta upp tiden med min detaljfråga som enbart rör mitt barn"), på simskolan ("hjälp lille Atlaz nu med hans fingerspetsar och skit i att andra ungar drunknar"), på föreläsningar ("jag är så jävla korkad att jag skulle kuggat lärarutbildningen till och med, så förklara det här ordet jag inte förstår i en halvtimme nu så att jag verkligen är säker på att jag kan klara av att läsa den här meningen sen, strunta i alla andra som faktiskt vill ha en givande diskussion") eller i princip var som helst.
Åh. Håll käften håll käften håll käften håll käften! Om du nu vill gå på och breda ut dig om dig själv och exakt vad du hittade när du navelskådade dig själv senast, gör som vi andra gör: skaffa dig en blogg! Om du nu måste dryfta precis varje liten tanke och undran du har, trots att det är fler som också har tankar och undringar, tänka sig, skriv ett mail. Boka ett privat möte. Stalka människan och trampa ner hens tulpaner utanför köksfönstret for all I care, men HÅLL KÄFTEN när det är andra som också vill komma till tals och få säga sitt och få råd eller synpunkter.
Det var bara det jag ville säga.
Egentligen är jag en fin person.
12 kommentarer:
"Kuggat lärarutbildningen"? Du vet, så himla enkel är den inte...(Fast jag vet att vissa lärosäten i landet inte riktigt har särskilt höga krav eller ambitioner då jag har provat två olika...)
Sorgligt angående din syn på lärarutbildningen. Jag har jobbat med undervisning på lärarprogrammet vid GU i sju år och det är verkligen inte en 'lätt' utbildning, tvärtom håller den mycket god kvalitet. Du kanske ska fundera över om det här är ogrundade fördomar.
Jag menade snarare att det är för enkelt att bli godkänd än att utbildningen är dålig. Jag känner flera lärare och jag vet att de gör ett superjobb och att de är skitduktiga och säkert tycker att utbildningen har varit bra. Överlag finns det så otroligt många duktiga lärare att det är tråkigt att de sämre drar ner intrycket av kåren.
Men, jag har också (bl.a. när jag jobbade på en gymnasieskola) stött på lärare som knappt borde fått fullständiga gymnasiebetyg. Noll förmåga att förstå enkla resonemang, oförmåga att uttrycka sig i skrift och en intelligensnivå i klass med en femteklassare. Och något är ju väldigt fel när lärare i svenska inte förstår vad enkla uttryck som "björntjänst" betyder, stavar fel och särskriver.
Det jag menar är alltså om de fuckups som jag träffat lyckats gå igenom en lärarutbildning borde alla klara det.
Jag tror snarare att man sätter kraven lågt och släpper genom såna som inte borde fått godkänt, än att utbildningen generellt är dålig. Men ja, något problem med situationen tycker jag det är.
Det är väl ändå ett allmänt känt faktum att lärarutbildningen är av väldigt varierande kvalitet - både i tid och rum.
Annars är jag lätt en sån där som tar upp tid. Inte "fokusera bara på mig och min ridning", men mycket väl "du måste förklara det begreppet så jag förstår innan vi kan gå vidare". Visst - är det en skitgrej som alla andra har fattat, då tar man det väl med läraren privat, men generellt tycker jag att folk frågar för lite, snarare än för mycket.
En lärare jag hade en gång hade som policy att bara förklara allting max tre gånger. De som hade varit frånvarande, eller de som fortfarande inte förstod, fick boka in en tid och ta det privat.
Åh jag blir tokig av den typen.
Inte de som frågar en gång extra om saker, det är ju bara bra, men att fråga tio gånger extra och att narcissistiskt förutsätta att ens egna problem är viktigare än andras gör mig knäpp.
(Och för övrigt har jag gått 2,5 år på lärarprogrammet på GU och kan helt klart känna igen mig i att det är alldeles för många idioter där som kommer undan alldeles för lätt. Tanken på att vissa av de jag läste med kommer tillåtas undervisa är skrämmande.)
Vad kommer den ifrån, den där åsikten att JAG och MINA PROBLEM är mycket viktigare än alla andras?
Åh de där föräldrarna på föräldramötena, dom finns ju ALLTID (speciellt på dagis). Jag avskyr att gå på de mötena bara därför.
"Håll käften håll käften håll käften håll käften!" är SÅ vad man vill säga.
Lärarna på mina barns skola särskriver och proppar in cirka tio smileys (i stället för punkt, typ) i varje veckobrev. Jag har inga åsikter om lärarutbildningen överlag men just LÄRARE ska väl kunna uttrycka sig och jag blir lite dyster varje gång de där veckobreven kommer hem med stavfel.
Var på informationsmöte inför förskoleklassen och det var ett eldorado av "på MITT barns förskola bla bla" och "hur kan ni stimulera just MITT barn som jada jada". Men allra bäst var föräldern som på ett nästan aggressivt sätt började ifrågasätta upplägget med F2 klass för hon hade läst att det inte var bra. GÅ PÅ INFOMÖTE PÅ EN SKOLA SOM INTE HAR DET DÅ! Trodde människan att pedagogerna skulle lägga huvudet på sned och säga "Jasså har du LÄST det, ja då får vi ändra på det då... Vi får ha ett nytt möte om ett par veckor när vi planerat om verksamheten"
Folk... skulle mormor sagt.
Angående lärarutbildningen så får vi inte glömma att man där läser in sina ämneskunskaper på de olika institiutionerna. För att bli samhällskunskapslärare på gymnasiet läser du t ex statskunskap och nationalekonomi, vilket faktiskt kan vara ganska invecklade ämnen som långtifrån alla klarar.
Jag vet t ex inte så många som kan göra en multivariat regressionsanalys. Men det får man faktiskt lära sig när man pluggar till gymnasielärare. Vad man nu ska med det till egentligen...
Mattelärare läser dessutom i mångt och mycket samma matte som civilingenjörerna. Jag vet inte många som kan bevisa pythagoras sats. Men jag vet inte heller vad jag ska med det till...
Det tråkiga med lärarutbildningen för mig var att just så många trodde att det var en glidarutbildning och då hakade en del lärare på den attityden. Vet inte hur många jag stötte på som hoppat av andra program och bestämt sig för att bli lärare "för nåt måste man ju göra". Att dom sen var totalt ointresserade av pedagogik var ju tydligen en helt annan femma...
Halleluja! (om ditt inlägg alltså...)
Skicka en kommentar